Grönkålstider!

Jag är inte en av dem som kan äta grönkål året om och ständigt fascineras av dess unika smak. Jag kan utan tvekan SE den hela året och tycka den är helt fantastisk som växt! Speciellt under dessa kalla månader då den ståndaktigt står kvar i trädgårdslandet, vitalt grönskimrande med ständigt nya blad på utväxt utan att bry sig om varken minusgrader eller frost.

Sen äter jag den gärna då och då, mest i form av soppa. Kanske är därför jag inte äter grönkål oftare, det enda jag egentligen vet att göra med den är just soppa. Och oavsett hur god en soppa är så blir det lite träligt att äta samma sak allt för ofta. I min mening. Förslag på grönkålsrätter mottages därför gärna! Jag menar, det är ju en väldigt nyttig, lättodlad växt som man ofta får tag på lokalt. Vi får vår från våra fina vänner A&J som bor strax utanför Kalmar så den är extremt lokal och miljövänlig! =)

Den grönkålssoppa jag gör är då som följer:

Ca en halv systembolaget påse med ganska hårt packad grönkål
Omkring 2 liter vatten
1/3 rotselleri
3 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
1 buljongtärning
1 förpackning kikärtor (ca 3 dl färdigkokta om du gör den processen själv)
1 liten förpackning havregrädde
En klick margarin
Salt, peppar, cayenne, chili (ca en halv färsk eller om du har i torkad i kvarn så dra några varv) muskot och ca 5-7 kryddpepparkorn
Lite rapsolja

2 dl okokt matvete
4 dl vatten till detta

Börja med att skölja och sätta igång matvetet. Det får koka för sig självt i en egen kastrull. När den väl är på spisen så börjar du ansa grönkålen, dvs skära bort alla grova stjälkar och vid behov även bladnerver. Hacka grönkålen grovt. Skala och skär upp rotsellerin i mindre bitar. Hacka löken samt vitlöken och fräs dem i lite olja i en stor kastrull/gryta.

Jag börjar som smått lära mig detta med att inte ta kastruller där allt får plats preciiiis. På så sätt slipper man väldigt mycket spill på spisen som är irriterande svårt att torka bort. Vet inte varför jag envisas med små kastruller. Kan vara att jag tänker att det är minde att diska då men... Nej, jag har inte alltid ett bra svar på varför jag gör saker. Antar att jag sparar på vissa tankar/beteenden så jag kan lära mig mer på senare dar? Kanske kanske. Hur som, tillbaka till grönkålssoppan.

Slå därpå i vattnet, grönkålen, rotsellerin, buljongen och kryddpepparkornen. Låt stå och sjuda ca 10-15 minuter och någonstans där bör även matvetet vara färdigt. Vetet är ju som ris där allt vatten ska koka in i kornen. Låt matvetet stå och vänta på sin tur, rekommenderat någon annanstans än på den varma platta.

Ös därefter i kikärtorna i soppan och kör sedan det hela (förutom matvetet då) i en matberedare eller har du en sådan briljant mixerstav så använd den för himlarnas skull! Åter igen, har du ingen mixerstav, skaffa dig en. En sjukt bra uppfinning! När soppan är mixad så spär du ut den med havre- eller sojagrädde, häller i matvetet och börjar därpå processen med att smaksätta det hela! Det krävs ganska mycket salt så var inte blyg där. Jag skulle tro att jag har i ett kryddmått av de andra kryddorna men sådant känner du av själv! Min åsikt är att soppor gärna får ha lite hetta i sig, speciellt den här årstiden!

Ät, njut och var extra nöjd med tanke på den järn, c-vitamin- och kalciumkick denna måltid ger dig!

Plommonsylt

Fruktträd är ju en fantastisk uppfinning! De står där hela året, bara står där. Ibland gigantiska, ibland taniga, ibland mellanstorlek och då och då fantastiskt klättervänliga. Visst bör man ge dem lite skötsel men även utan detta så lyckas de producera frukt över förväntan!

Det kan vara förrymda äppelträd som står längst skogsbrynet, vilda körsbär eller trogna plommon som fortfarande står på vakt till det hus som för länge sedan rivits.

Medan de står tyst och snällt hela året så är det något som händer nu i slutet av augusti och i september. Helt plötsligt regnar det frukt. Träden kastar av sig de mogna äpplena, plommonen och krikonen. Markerna runt om svämmar över med frukt av olika kvalité men är man där i tid så kan man ta tillvara på det mesta!

Jag städade härom dagen området under ett plommonträd. Ett ganska stort sådant och när jag var klar hade jag en kasse full av dåliga plommon och två kassar fyllda med bra. Frågan är ju då bara vad gör man med så mycket plommon?

Efter att ha bläddrat i Jan Hedhs "Sylt och marmelad" så tänkte jag iallafall börja med det som verkade enklast, nämligen sylt. Jag ändrade receptet lite och gjorde två olika satser. Eftersom jag nu mest går hemma i väntan på att få reda på något om min tilltänkta utbildning inom lantbruk så har jag lite tid att döda. Vilket är ganska bra mellan varven speciellt då detta sylteri tog mycket mer tid än jag trodde...

Först, eftersom jag hade de gulgröna plommonen så skulle de skållas. Så jag kokade upp massa vatten, tog sedan grytan av plattan och i med plommonen ett litet tag medan jag fyllde en annan bunke med kallt vatten som jag sedan flyttade över frukterna till. Att ta av skalet var sedan inga problem, kärnorna kivades lite dock så det är rekommenderat att ha en vass kniv, oömma fingrar och ett förkläde (de är hala, blöta och geggiga).

Under ytan...

Till en sats använde jag 1200 gram plommon, innan skållning och urkärning that is. Jag skulle kanske uppskatta det till ca 1,5 liter om man inte har någon våg. 600 gram socker (1 dl väger nästan 100 gram. Jag kommer nog köra på 500 g nästa gång, tyckte den blev lite för söt) och saften från en citron. Önskar man någon mer smaksättning så funkar vaniljstång, apelsinskal, kryddnejlikor eller vad du nu vågar dig på att prova!

Du kommer märka att när plommonen skalats och skurits upp så börjar de bli bruna, precis som äpplen. Pressa därför gärna lite citronsaft över dem då och då så blir det inte lika mycket oxidering!

Sedan geggade jag ihop plommon, socker och citronen, täckte med plastfolie och lät det stå i rumstemperatur ett dygn. I den andra satsen hade jag även i ca 12 kryddnejlikor och 5 stjärnanisbitar.

Dag två så kokade jag upp en sats i taget. Ta bort så mycket skum som möjligt och koka till 105 grader eller tills den börjar gelea sig. Det tog kanske en kvart-tjugo minuter. Det skvätter ganska rejält så gör inte detta efter att du har storstädat. Ta heller inte en fin kastrull där saker gärna bränner fast. Då får man stå och skrubba ett antal dagar efter för att få bort allt det svarta... Även om jag inte är överförtjust i teflon så vore det löjligt att påstå att det inte underlättar rejält.

Min fina kastrull blev ren igen efter mycket gnuggande

Den första satsen som var naturell (och som jag brände) hade jag svårt att få upp till 105 grader så den blev ganska flytande men helt okej som sylt.

Den andra satsen med nejlikor och stjärnanis som jag gjorde i teflongrytan kom upp till 105 lite snabbare än jag trott och antagligen lite över det också vilket gjorde den mer marmeladig i konsistensen. Vilket är helt okej (och lärorikt för) min del!

Glasburkarna jag använder för att förvara sylten (och uppenbarligen marmeladen) i har jag låtit sterilisera genom att koka dem i ca 5 minuter. Sedan fyllde jag dem med sylt och vände upp och ner på dem direkt så den luft som fanns kvar i burken också steriliseras genom att pressas genom den kokheta sylten! På det viset håller den sig längre så länge burken är obruten.

Nästa projekt blir att ta sig an äpplena och krikonen!

Kall Koreansk Sommarmat

Jag bodde i Sydkorea för ett antal erfarenheter sedan. Ungefär lika många som antalet hopp en groda tar på vägen över en hårt trafikerad autobahn, för att komma tillbaka till sin barndoms å och ta hand om rasens fortlevnad.

Där borta i landet för länge sedan så åt jag otroligt mycket god mat! Bland annat så var det en nudelsoppa som serverades kall. Med isbitar i! Fantastiskt under varma, tryckande sommardagar. Smaken i sig var egentligen inte fantastisk, men jag kan ändå längta efter den av någon märklig anledning.

Häromdan, när det var så varmt och kvavt ute så kände jag att det var dags att försöka mig på att laga den. Med tanke på att det som sagt varit tusentals vågor som slagits mot land sen dess att jag åt denna soppa sist, att jag inte något recept, namn eller mer än ett vagt minne om vad som var i så gjorde jag min egen, försvenskade variant.

I orginalet TROR jag man använder sig av glasnudlar, kanske var det sötpotatisnudlar, nashipäron, gurka, is och någon typ av buljong. Kanske nån salladslök men inte mycket mer än så. Väldigt enkel med andra ord.

MIN variant blev lite annorlunda, jag valde att lägga till tofu för att få i mig någon typ av protein, så jag började med att steka upp bitar av den med sesamolja och koreansk soja som är lite lättare i smaken än den kinesiska och japanska.

Samtidigt så kokade jag glasnudlar i lite grönsaksbuljong, som gjorde dem lite giftgula, alltid roligt! Jag hällde ut lite av buljongen och ersatte med kallt vatten och isbitar för att få den kall så snabbt som möjligt.

Sen la jag till lite citron, gjorde smala stavar av gurka, skalade och skivade ett vanligt svenskt päron (fanns inga nashi i affären) droppade i lite sesamolja i soppan och travade tofubitarna som ett triumferande fyrtorn på ön av nudlar!

Resultatet blev väldigt fint, om jag får säga det själv men smakerna hade kunnat vara lite starkare. Jag vet inte om man ska låta gurkan och nashi/päronbitarna ligga i buljongen någon timme innan man häller i nudlarna så själva vätskan får lite mer smak.

Det är förvisso en anspråkslös soppa som inte ska smaka så mycket, men den är otroligt svalkande och fräsch. Perfekt varma sommardagar när man tröttnat på sallader, grillning och majskolvar!

Väl värt att försöka sig på igen! Justera, gör om, gör bättre! =)

Rotsakslasagne med pizzasallad

I höstas kom min fina vän Laban över och hälsade på från det märkliga landet utanför 08-området. Med sig hade han en kasse full med jordärtskockor! Både besöket och skockorna mottogs med stor glädje.

Liggades i sin påse med en del jord så har de snällt övervintrat hos mig och häromdan använde jag de sista skockorna. Små skott hade visats sig på en del men de bröt jag kallhjärtat loss. Sin sista färd fick skockorna i tratten ner till matberedarens rivjärn tillsammans med modiga morötter, rabiat rotselleri och palsternackor som ceremonins präster.

Det vi gjorde denna afton var en rotsakslasagne med följande ingredienser:

300 g jordärtskockor
100 g rotselleri
2-3 palsternackor
2 morötter
2 gula lökar
1 röd chilifrukt
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
salt, peppar och lite pulverbuljong

Lasagneplattor

Vit sås gjord på följande:

6-7 dl havremjölk
50 g margarin
0,5-1 dl vetemjöl
Veganparmesan
Buljong, salt, 1 tsk sambal oelek och lite riven muskotnöt

Som sagt så kördes alla rotsaker i matberedaren, det går ju att riva för hand också, med ett grovt rivjärn, har man dock en matberedare så sparar man mycket arbete, hud och blod. Vitlöken och chilin hackas fint, löken skivas och allt steks i olja. Häll därpå i tomatkrosset och kryddorna. Låt puttra i ca 10 min medan du gör den vita såsen.

Då smälter du margarinet och reder vetemjölet med det. Du kan behöva ha i lite av havremjölken för att det inte ska bli för torrt. Vispa sen i resten av havremjölken samt kryddningen, låt det sen puttra ett tag så den tjocknar till. Ibland blir den lite för rinnig och då behövs lite extra redning. Om du häller mjöl direkt i så kommer du bara få massa klumpar. Ta istället ett separat glas och ha i lite vetemjöl och max lika mycket vatten/havredryck som mjöl och vispa ihop till en smet som du sen häller i såsen!

Smaka av både röran och såsen innan du pussla ihop lasagnen. Ha eventuellt i fler kryddor om det behövs, börja därefter med att hälla lite sås i botten på ugnsformen så att inte lasagneplattorna bränner fast. Lägg därpå i ett lager plattor, ös på med rotsaksröran och lite mer vit sås, sen ett lager plattor till osv. Det burkar bli ungefär 3 lager plattor. Avsluta med ett lager sås.

Låt stå i ugnen på 200 grader i ca 40 minuter.

Jag serverade detta med en väldigt god och lättlagad "pizzasallad" gjord på följande sätt:

Ett halvt vitkålshuvud, finstrimlat. Vill du ha den mindre krispig så krama eller "knåda" strimlorna ett tag. Lägg dem i en skål och koka upp en dressing gjord på:

0,5 dl vatten
0.5 dl ättiksprit
0,5 dl rapsolja
0,25 dl socker
0,75 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar

När det kokat upp så häller du den över vitkålen och rör om. Låt stå i minst en timme.

Perfekt att frysa in i matlådor till kommande vecka!

Någonstans har jag läst att jordärtskockor inte klarar sig särskilt länge i kylskåp så om man odlar dem själv kan man låta dem ligga kvar i jorden under vinter och blir då lite sötare när de får ligga i den frusna jorden. Jag kan dock intyga att de på intet sätt blir förstörda av att istället ligga i kylskåpet om man vill njuta av dem under de snötäckta månaderna. Så länge de har lite jord med i påsen funkar det utmärkt!

Ha det gott i försommarvärmen!

Mangoldrullade, butternutsquash-soppa och majs!

Malmö. Jisses folk, här har vi valmöjligheter!

Istället för standardutbudet på en eller en halv veganrätt som man brukar hitta på de flesta ställen runt om i Sverige så finns här 5-6 olika alternativ! Väldigt roligt och ovant så det tog ett tag för mig att välja när vi skulle beställa mat. Jag vill ju ha allt! =)

Jag blev spontant bjuden till Malmö och Köpenhamn över helgen av min finaste fina Daniel! Midsommar spenderades i Danmark, först med ett besök på Lousiana och sedan mysigt strosande längst Köpenhamns gator.

Dagen efter blev det en rundtur i Malmö. På Möllan handlade vi famnen full av grönsaker (för löjligt låga priser) och kom sedan hem till Dennis härliga lägenhet för att försöka pussla ihop något av det vi införskaffat.

Vår gemensamma kreativitet ledde oss fram till detta:

Det blev alltså rullader av mangoldblad fyllda med en fräst grönsaksröra av äpple, gul lök, finhackade brytbönor och snackspaprika. Detta stektes upp i lite olja och balsamvinäger. Sedan pudrade jag över någon matsked vetemjöl och rörde ut med ca 1,5 dl havregrädde så det blev lite krämigt. Saltade, pepprade och öste upp ca en halv till en deciliter av röran på varje tillskuret mangoldblad, den grövsta delen av stjälken tog jag bort för att kunna rulla dem ordentligt. Låste rullarna med en tandpetare för att sedan steka lätt i olja och salt.

Soppan gjordes på enklaste möjliga sätt. Vi skalade halva squashen och skar den i bitar, hackade en lök samt skalade en vitlöksklyfta. Allt lades i lite vatten (ett par dl på sin höjd) med en buljongtärning och fick sedan koka i ca 15-20 minuter. Därpå mixades det till en soppa och smaksattes med havregrädde, lönnsirap, salt och peppar. Till den hade vi krutonger av tunt skivat bröd som stektes/friterades i ganska mycket saltad olja tills de fick fin färg på båda sidorna. I efterhand kom vi på att lite chili hade passat bra i soppan, så det är ett tips!

Som synes på bilden så serverades denna tallrik som en helig treenighet varav den sista delen bestod av härligt krispiga, färska majskolvar! Kanske bara jag, men jag gillar äta majs genom att försiktigt bryta loss korn för korn med tänderna. Utan olja eller salt. Bara så. Rent, krispigt, sött och inget som fastnar mellan tänderna eller som kladdar ner fingrarna!

Till efterätt köpte Daniel lyxglass till oss alla nere på Dolce Sicilia vars glass alltid är dagsfärsk och det finns massor av sorbet-smaker! Mmm...

Vad är inspiration?

Taget från Wikipedia:

Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting). Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande).

Med andra ord är det inte så konstigt att jag saknar inspiration. O här har jag jagat runt som en galning för att förstå vad som är fel med mig som inte känner denna eftertraktade känsla som jag felaktigt trott är grunden för skapandet av blogginlägg, skisser o allt! Hemligheten är alltså att börja tro på den där med stort vitt skägg, eller kanske de med åtta armar eller ett öga. Jag tror jag skippar alla och lägger mig lojt ner i soffan igen, nöjd över att sökandet efter detta ickeexisterande äntligen är över och njuter av lite lättinskaffad glass!

En kladdig muta

Jo jag vet att jag inte skrivit något inlägg på länge, därför kommer nu det första efterrätts-receptet! Socker och fett får en att glömma sådana löjliga saker som tre veckors uppehåll. Funkar på vänner, familj och djur så det borde gälla bloggar också!

Så istället för min dyrbara tid så ger jag nu ett fantastiskt recept på en hasselnöts-kladdkaka!

2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 dl hasselnötter
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
50 g margarin
1 dl havremjölk

Börja med att sätta ugnen på 150 grader och ta fram margarinet något i förväg så det blir rumstempererat.  Blanda sedan margarinet med sockret och lite, kanske en msk, havremjölk, rör det så fluffigt som du kan. Hacka hasselnötterna och blanda ihop allt. Smörj en form med avtagbar kant, ca 22 cm i diameter, häll i smeten, bre ut den något och kör in i ugnen. Den är klar efter ca 40 minuter.

Servera med hallon eller glass!

Ett tips är att så snart kladdkakan svalnat så lägger du in den i frysen och serverar den direkt därifrån, fryst! Då är den härligt seg och perfekt för varma sommardagar! Mums mums!

Eventuella stavfel eller suddiga bilder skyller jag nu på den ögonoperation jag gjorde för ca en vecka sedan. Min syn är inte helt som den ska ännu så ha överseende! ;)