Gilla grilla!

Det är vår på riktigt nu! Även om själva Valborgsmässoafton var kall som en vinterkväll så pryds ändå skogsmarkerna av blåsippor och vitsippor! Scillorna som spridit sig från koloniträdgårdarna längst årstaviken bugar mjukt sina himmelsblå klockor mot det spirande gräset. Fortfarande för tidigt för att börja plantera ätbara saker ute, frosten är fortfarande framme om nätterna vilket de flesta grödor är känsliga för. Dock kan det ge väldigt vackra effekter!

Mitt valborgsfirande skedde i det underbara sällskapet av den äldre systern och två av mina nu tre (!) fantastiska syskonbarn. Som seden kräver så grillade vi, första gången för säsongen! Vi skålade in våren med fruktsoda och frysta hallon för ungarna medan vi vuxna även hade en skvätt vitt vin i glasen.

Något som borde införskaffas i år är en elektrisk grilltändare. Den kräver att man har lite framförhållning (och oftast en förlängningssladd) men med tanke på hur dålig tändvätskan är för miljön så känns det som att det inte är något snack om saken! Ska fixa så snart som möjligt! Mental note...

Jag grillade aubergine och svamp. Enkelt och okomplicerat, som livet ska vara! ;) Auberginen skar jag i skivor som jag sen delade i fyra, saltade och lät stå i en kvart innan jag sköljde av saltet och vätskan som den dragits ur. Trädde dem sen på spett, varvat med championerna. Därefter penslade jag dem med en marinad gjord av en del olja, en del soja, svartpeppar, oregano, pressad vitlök och lite citron. Har man tid så blir det väldigt bra om man låter grönsakerna marineras i denna sörja en timme eller så innan man trär upp dem på spetten. 

Till detta så hade vi ugnsrostad potatis och palsternacka, smörbönor marinerade i vitlök, olja, citron, oregano, salt och olja, hommus, tomat och avokadosallad samt bröd! Jag röstar för att det alltid ska finnas många saker att äta utav!

Bilder kommer tids nog

Svampskörd, ett minne blott?

Med tanke på dagens nyheter om att en parasit, dvärgbandmasken, har hittats i Sverige och att detta skulle kunna begränsa de fantastiska möjligheter vi har att ta tillvara på skogens alla läckerheter så kom jag och tänka på den svamp-middag jag, Sanna och Kalle hade för ett tag sedan.

Syftet var att laborera fram nya recept för att kunna utnyttja all den svamp som de torkat, förvällt och fryst in det senaste året. Svamp är ju otroligt gott dock kan det bli något långrandigt med tanke på att man oftast håller sig till svamprisotto, stekt svamp på macka och ibland kanske man lyxar till med någon svampsoppa eller svampsås. Därefter tar fantasin lätt slut. Har man då gått i skogen x antal timmar, plockat på sig enorma mängder svamp som man kärleksfullt tagit omhand (skära, dränka och koka, är inte det höjden av kärleksfullhet så säg) så vill man ju inte gärna känna "svamp IGEN?!" när man väl tillreder läckerheterna.

Därför satte vi oss för att brainstorma fram nya friska idéer så svampen kunde komma in och återta sin tron i kungadömet mat!

Resultatet blev följande, nakenhavre-otto med svampburgare, klassiskt stekta höstkantareller och därtill en liten bädd av ruccola där inlagda kronärtshjärtan vilade.

Havre-otton gjorde vi på samma sätt som en vanlig risotto, bara att vi bytte ut riset mot det mer närodlade havret. Hittar ni inte naken havre kan man givetvis ta ris istället, eller om man fortfarande vill hålla sig nära så kan man göra samma sak med matvete. Finhacka en lök, fräs den tillsammans med lite blandsvampshack i lite olja och låt sedan havrekornen bekanta sig ett tag med dessa ingredienser för att sedan ösa på med vätska a lá buljong i vanligt riosotto-rörar-manér (ett par dl i taget för att få alla smaker att gå in i kornen).  Koktiden blir totalt ca 30 minuter. Smaka av så att kornen inte kokar sönder totalt, lite motstånd anser iallafall jag att det ska finnas kvar.

Till  svampburgarna så hade vi:

ca 250-300 gram fryst förvälld blandsvamp
ett par nävar torkade trattkantareller (vars vatten vi sen även använde i "otton", ett smakfullt tips!)
2 klyftor vitlök
1 gul lök
1 halv grön chili
2 grovrivna morötter
1 msk torkade höstkantareller som vi mortlat
3 msk no-egg (kan uteslutas, ha då i lite mindre ströbröd och ta istället en del vetemjöl så du har något som håller ihop det hela)
Ströbröd tills smeten känns lagom formbar, nån deciliter eller två. Beror på hur blöta svamparna är i sig!
Smaka av smeten med salt och svartpeppar, i slutänden ska den vara lite stabbigare än på bilden.

Hacka svampen men behåll de torkade uppblötta kantarellerna hela vid sidan av. Finhacka den gula löken och stek i lite olja, blanda den sedan med resten av ingredienserna. Chilin finhackas (kan bytas ut mot en halv till en tesked sambal oelek) vitlöken pressas och vi blandade ut no-egg med ett par matskedar vatten, vilket vi i efterhand insåg var lite onödigt eftersom smeten var ganska blöt i sig.

Forma till bollar och platta ut till burgare, vill du dekorera dem så placera en av de hela trattkantarellerna på burgaren och tryck ner den lite. Panera dem sedan i ströbröd och om du valt att ha med den lilla sigill-svampen så får du använda en fuktig liten svampborste eller dylikt för att få bort så mycket av ströbrödet som möjligt från svampen, annars kommer den inte synas. Stek i ganska rikligt med olja så ytan blir krispig och god!

Det kan vara lite svårt att få till konsistensen så burgarna, de kan lätt falla isär när man steker dem, det var därför vi valde att använda oss av no-egg, ett preparat jag annars sällan använder.

Krama vattnet ur trattkantarellerna och stek upp dem med lite salt, skölj ruccolan, fiska upp kronärtshjärtana ur burken, lägg upp allt vackert till dig själv och dina gäster och njut!

Håll tummarna för att vi ska kunna fortsätta hämta godsaker ur skogarna utan att bli infekterade av parasiter. Livsmedelsverket har lovat att gå ut med förhållningsregler kring det hela innan dess att bär och svampsäsongen börjar, så håll utkik! Cheerio!


Uppdatering, 16/2, det verkar alltså som att hundar är bra värddjur för maskarna och därför ska man vara noga med att tvätta händerna efter att klappat på hundar som fått springa lösa i skogen. Det är i Uddevalla-trakten som parasit-äggen som hittats så där bör man vara lite extra vaksam, ju längre bort desto mindre troligt är det att parasiten finns. Skölj svampar och bär noggrant, för att vara helt säker så ska man koka eller steka allt från skogen innan man äter det. Maskarna överlever både djupfrysning och torkning.

Dekantera, debattera, deklarera!

Måltidsdryck. Själv föredrar jag för det mesta vatten till mat men vid vissa tillfällen är ju vin oslagbart. Rött eller vitt då? Generellt så rekommenderas vita viner till grönsaker, alternativt ett lätt rödvin. (Varför skriver man rödvin men inte vitvin? Mycket konfunderad! Jag behöver svar!) Jag anser att vita viner passar bra till lättare grönt, såsom vårprimörer eller eventuellt matiga sallader. Röda viner däremot fördjupar rotsaker, biffar och grytor. Givetvis en smakfråga som varierar från mun till mun och mellan vin och vin. Detta är dock min uppfattning av saken.

I helgen var jag hos mina älskade vänner SB och KF där vi dekanterade rödvin. På riktigt! Något som inte tillhör mina vanliga vin-drickar-rutiner kan erkännas. De har fått en dekanterings-karaff som vi givetvis var tvungna att prova! Är det någon skillnad?

Menu's Wine breather carafe ska vara väldigt effektiv och ge vinet den smak och doft det annars tar uppåt en timme för vinet att få om man dekanterar på vanligt vis, dvs när man "bara" häller upp vinet i en karaff. Det speciella med denna är att den "sprinklar" ut vinet längst karaffens hals, på så sätt får mer av vinet att komma i kontakt med luften än om man häller det i en rak stråle. Luften är vad man vill komma åt. Eller ja, vad man vill att vinet ska komma åt. Kontaktytan mellan vinet och luften. Processen tar ca 2-3 minuter per hällning, man låter först vinet luftas påväg ner i karaffen, sen låter man den göra samma sak påväg tillbaka ner i vinflaskan.

Skillnaden var mycket större än vad vi trodde den skulle vara. Unga viner som inte lagrats anses "öppnas" och bli mjukare i smaken av att dekanteras, medan äldre viner också vinner på det då man även låter eventuell fällning (de mörka flarn/grums som kan finnas i botten av flaskan, det är inte dåligt, bara ett skönhetsfel) stanna kvar i flaskan. 

Doften från det odekanterade och det dekanterade vinet bekräftade de lärdes profetia. Vi provade dels Ecologica samt Fetzer och båda två hade genomgått en otrolig förvandling. Mjukare, rundare, fylligare. Ecologican som jag ansåg ha en ganska skarp, lite stickig doft innan hade nu förvandlats till en lockande, vaniljartad historia med ett sidospår av hallon. Fantastiskt! Smakskillnaden följde samma kurva även om den inte var lika överväldigande som doftens. 

Vi var alla tre förvånade över de stora skillnader som dekanteringen faktiskt förde med sig och diskussionerna tog långa, vindlande svängar!  Produkten kanske är lite överdriven, men att vinerna vinner på att hällas upp och låtas luftas, det är ett faktum. De lärda har fortfarande rätt och får behålla stafett-pinnen ett tag till. Hädan efter ska det hällas!

App!

Ok, ett litet snabbt inlägg innan jag går in på Vegas Vegan-utbud!

En app som jag nyss fick nys om, vegout. I sammarbete med Happy Cow så har Champ (jag har inte funnit hans efternamn i denna snabba research) listat de vegetariska och veganska restaurangerna som finns upplagda på Happy Cow's sida av dess medlemmar. Givetvis med gps-funktionen och diverse rekommendationer.

Vissa saker ser man så fort de kommer ut andra... tja nästan ett och ett halvt år senare. =) Appen lanserades i juli 2009. Hädan efter kommer jag iallafall slippa leta matställen i förväg och det kommer nog underlätta framtida resor!

En kortis!

Glad, ny-bodypumpad och väldigt sugen på mandelmassa så var jag inne på Hemköp för att låta mig inspireras av deras urval och där igenom kunna komma hem med något som kunde bli middag. (Blev taco för övrigt) Inne i kyldiskarna så hittar jag överraskande nog detta:

Yoghurt på havre! Den innehåller D-vitamin och Oatly har ju sedan en tid gått över till enbart D2, dvs vegetabiliskt.

Framförallt gillar jag denna produkt eftersom det är så sjukt mycket soja i allt och inget. Visst, det ÄR bra, men variation folk, variation! Jag anser även att det finnas ett värde i fler närodlade produkter med lite kortare färdsträckor för råmaterialet vilket uppenbarligen är fallet här. Fick svar på mina frågor kring detta från en av Oatlys product manager, Monika Friis-Jespersen som svarade väldigt fort och vänligt.

Produkterna tillverkas straxt utanför Landskrona o flaskorna tappas hos Milko på Grådö då de inte har den utrustningen hos sig. Glassen tillverkas uppenbarligen av SIA med ingredienser från Oatly.

Havregurt (VÄLDIGT roligt namn!) finns även i jordgubbssmak och jag har för mig att det stod något om blåbär, men jag var lite för exhalterad för att minnas helt korrekt. Av den anledningen tittade jag inte heller om jordgubben innehöll karmin, vilket ju ibland är fallet med rödaktiga livsmedel. Karmin eller inte så antar jag att den innehåller mer socker än den naturella. Och socker. Well. Det är något som hör hemma i mandelmassa! ;)

Nu; taco!

Så, till recension av denna vara. Tyvärr kan jag inte rekommenderar den. =/ Möjligen för bakning av "filmjölks-limpor" där funkar den säkert utmärkt men smaken är vattnig och sur. På helt fel sätt. Jag hoppas de fortsätter finslipa sitt recept så att vi snart får en havregurt man längtar till om mornarna!