Grönkålstider!

Jag är inte en av dem som kan äta grönkål året om och ständigt fascineras av dess unika smak. Jag kan utan tvekan SE den hela året och tycka den är helt fantastisk som växt! Speciellt under dessa kalla månader då den ståndaktigt står kvar i trädgårdslandet, vitalt grönskimrande med ständigt nya blad på utväxt utan att bry sig om varken minusgrader eller frost.

Sen äter jag den gärna då och då, mest i form av soppa. Kanske är därför jag inte äter grönkål oftare, det enda jag egentligen vet att göra med den är just soppa. Och oavsett hur god en soppa är så blir det lite träligt att äta samma sak allt för ofta. I min mening. Förslag på grönkålsrätter mottages därför gärna! Jag menar, det är ju en väldigt nyttig, lättodlad växt som man ofta får tag på lokalt. Vi får vår från våra fina vänner A&J som bor strax utanför Kalmar så den är extremt lokal och miljövänlig! =)

Den grönkålssoppa jag gör är då som följer:

Ca en halv systembolaget påse med ganska hårt packad grönkål
Omkring 2 liter vatten
1/3 rotselleri
3 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
1 buljongtärning
1 förpackning kikärtor (ca 3 dl färdigkokta om du gör den processen själv)
1 liten förpackning havregrädde
En klick margarin
Salt, peppar, cayenne, chili (ca en halv färsk eller om du har i torkad i kvarn så dra några varv) muskot och ca 5-7 kryddpepparkorn
Lite rapsolja

2 dl okokt matvete
4 dl vatten till detta

Börja med att skölja och sätta igång matvetet. Det får koka för sig självt i en egen kastrull. När den väl är på spisen så börjar du ansa grönkålen, dvs skära bort alla grova stjälkar och vid behov även bladnerver. Hacka grönkålen grovt. Skala och skär upp rotsellerin i mindre bitar. Hacka löken samt vitlöken och fräs dem i lite olja i en stor kastrull/gryta.

Jag börjar som smått lära mig detta med att inte ta kastruller där allt får plats preciiiis. På så sätt slipper man väldigt mycket spill på spisen som är irriterande svårt att torka bort. Vet inte varför jag envisas med små kastruller. Kan vara att jag tänker att det är minde att diska då men... Nej, jag har inte alltid ett bra svar på varför jag gör saker. Antar att jag sparar på vissa tankar/beteenden så jag kan lära mig mer på senare dar? Kanske kanske. Hur som, tillbaka till grönkålssoppan.

Slå därpå i vattnet, grönkålen, rotsellerin, buljongen och kryddpepparkornen. Låt stå och sjuda ca 10-15 minuter och någonstans där bör även matvetet vara färdigt. Vetet är ju som ris där allt vatten ska koka in i kornen. Låt matvetet stå och vänta på sin tur, rekommenderat någon annanstans än på den varma platta.

Ös därefter i kikärtorna i soppan och kör sedan det hela (förutom matvetet då) i en matberedare eller har du en sådan briljant mixerstav så använd den för himlarnas skull! Åter igen, har du ingen mixerstav, skaffa dig en. En sjukt bra uppfinning! När soppan är mixad så spär du ut den med havre- eller sojagrädde, häller i matvetet och börjar därpå processen med att smaksätta det hela! Det krävs ganska mycket salt så var inte blyg där. Jag skulle tro att jag har i ett kryddmått av de andra kryddorna men sådant känner du av själv! Min åsikt är att soppor gärna får ha lite hetta i sig, speciellt den här årstiden!

Ät, njut och var extra nöjd med tanke på den järn, c-vitamin- och kalciumkick denna måltid ger dig!

Plommonsylt

Fruktträd är ju en fantastisk uppfinning! De står där hela året, bara står där. Ibland gigantiska, ibland taniga, ibland mellanstorlek och då och då fantastiskt klättervänliga. Visst bör man ge dem lite skötsel men även utan detta så lyckas de producera frukt över förväntan!

Det kan vara förrymda äppelträd som står längst skogsbrynet, vilda körsbär eller trogna plommon som fortfarande står på vakt till det hus som för länge sedan rivits.

Medan de står tyst och snällt hela året så är det något som händer nu i slutet av augusti och i september. Helt plötsligt regnar det frukt. Träden kastar av sig de mogna äpplena, plommonen och krikonen. Markerna runt om svämmar över med frukt av olika kvalité men är man där i tid så kan man ta tillvara på det mesta!

Jag städade härom dagen området under ett plommonträd. Ett ganska stort sådant och när jag var klar hade jag en kasse full av dåliga plommon och två kassar fyllda med bra. Frågan är ju då bara vad gör man med så mycket plommon?

Efter att ha bläddrat i Jan Hedhs "Sylt och marmelad" så tänkte jag iallafall börja med det som verkade enklast, nämligen sylt. Jag ändrade receptet lite och gjorde två olika satser. Eftersom jag nu mest går hemma i väntan på att få reda på något om min tilltänkta utbildning inom lantbruk så har jag lite tid att döda. Vilket är ganska bra mellan varven speciellt då detta sylteri tog mycket mer tid än jag trodde...

Först, eftersom jag hade de gulgröna plommonen så skulle de skållas. Så jag kokade upp massa vatten, tog sedan grytan av plattan och i med plommonen ett litet tag medan jag fyllde en annan bunke med kallt vatten som jag sedan flyttade över frukterna till. Att ta av skalet var sedan inga problem, kärnorna kivades lite dock så det är rekommenderat att ha en vass kniv, oömma fingrar och ett förkläde (de är hala, blöta och geggiga).

Under ytan...

Till en sats använde jag 1200 gram plommon, innan skållning och urkärning that is. Jag skulle kanske uppskatta det till ca 1,5 liter om man inte har någon våg. 600 gram socker (1 dl väger nästan 100 gram. Jag kommer nog köra på 500 g nästa gång, tyckte den blev lite för söt) och saften från en citron. Önskar man någon mer smaksättning så funkar vaniljstång, apelsinskal, kryddnejlikor eller vad du nu vågar dig på att prova!

Du kommer märka att när plommonen skalats och skurits upp så börjar de bli bruna, precis som äpplen. Pressa därför gärna lite citronsaft över dem då och då så blir det inte lika mycket oxidering!

Sedan geggade jag ihop plommon, socker och citronen, täckte med plastfolie och lät det stå i rumstemperatur ett dygn. I den andra satsen hade jag även i ca 12 kryddnejlikor och 5 stjärnanisbitar.

Dag två så kokade jag upp en sats i taget. Ta bort så mycket skum som möjligt och koka till 105 grader eller tills den börjar gelea sig. Det tog kanske en kvart-tjugo minuter. Det skvätter ganska rejält så gör inte detta efter att du har storstädat. Ta heller inte en fin kastrull där saker gärna bränner fast. Då får man stå och skrubba ett antal dagar efter för att få bort allt det svarta... Även om jag inte är överförtjust i teflon så vore det löjligt att påstå att det inte underlättar rejält.

Min fina kastrull blev ren igen efter mycket gnuggande

Den första satsen som var naturell (och som jag brände) hade jag svårt att få upp till 105 grader så den blev ganska flytande men helt okej som sylt.

Den andra satsen med nejlikor och stjärnanis som jag gjorde i teflongrytan kom upp till 105 lite snabbare än jag trott och antagligen lite över det också vilket gjorde den mer marmeladig i konsistensen. Vilket är helt okej (och lärorikt för) min del!

Glasburkarna jag använder för att förvara sylten (och uppenbarligen marmeladen) i har jag låtit sterilisera genom att koka dem i ca 5 minuter. Sedan fyllde jag dem med sylt och vände upp och ner på dem direkt så den luft som fanns kvar i burken också steriliseras genom att pressas genom den kokheta sylten! På det viset håller den sig längre så länge burken är obruten.

Nästa projekt blir att ta sig an äpplena och krikonen!

Kall Koreansk Sommarmat

Jag bodde i Sydkorea för ett antal erfarenheter sedan. Ungefär lika många som antalet hopp en groda tar på vägen över en hårt trafikerad autobahn, för att komma tillbaka till sin barndoms å och ta hand om rasens fortlevnad.

Där borta i landet för länge sedan så åt jag otroligt mycket god mat! Bland annat så var det en nudelsoppa som serverades kall. Med isbitar i! Fantastiskt under varma, tryckande sommardagar. Smaken i sig var egentligen inte fantastisk, men jag kan ändå längta efter den av någon märklig anledning.

Häromdan, när det var så varmt och kvavt ute så kände jag att det var dags att försöka mig på att laga den. Med tanke på att det som sagt varit tusentals vågor som slagits mot land sen dess att jag åt denna soppa sist, att jag inte något recept, namn eller mer än ett vagt minne om vad som var i så gjorde jag min egen, försvenskade variant.

I orginalet TROR jag man använder sig av glasnudlar, kanske var det sötpotatisnudlar, nashipäron, gurka, is och någon typ av buljong. Kanske nån salladslök men inte mycket mer än så. Väldigt enkel med andra ord.

MIN variant blev lite annorlunda, jag valde att lägga till tofu för att få i mig någon typ av protein, så jag började med att steka upp bitar av den med sesamolja och koreansk soja som är lite lättare i smaken än den kinesiska och japanska.

Samtidigt så kokade jag glasnudlar i lite grönsaksbuljong, som gjorde dem lite giftgula, alltid roligt! Jag hällde ut lite av buljongen och ersatte med kallt vatten och isbitar för att få den kall så snabbt som möjligt.

Sen la jag till lite citron, gjorde smala stavar av gurka, skalade och skivade ett vanligt svenskt päron (fanns inga nashi i affären) droppade i lite sesamolja i soppan och travade tofubitarna som ett triumferande fyrtorn på ön av nudlar!

Resultatet blev väldigt fint, om jag får säga det själv men smakerna hade kunnat vara lite starkare. Jag vet inte om man ska låta gurkan och nashi/päronbitarna ligga i buljongen någon timme innan man häller i nudlarna så själva vätskan får lite mer smak.

Det är förvisso en anspråkslös soppa som inte ska smaka så mycket, men den är otroligt svalkande och fräsch. Perfekt varma sommardagar när man tröttnat på sallader, grillning och majskolvar!

Väl värt att försöka sig på igen! Justera, gör om, gör bättre! =)

Rotsakslasagne med pizzasallad

I höstas kom min fina vän Laban över och hälsade på från det märkliga landet utanför 08-området. Med sig hade han en kasse full med jordärtskockor! Både besöket och skockorna mottogs med stor glädje.

Liggades i sin påse med en del jord så har de snällt övervintrat hos mig och häromdan använde jag de sista skockorna. Små skott hade visats sig på en del men de bröt jag kallhjärtat loss. Sin sista färd fick skockorna i tratten ner till matberedarens rivjärn tillsammans med modiga morötter, rabiat rotselleri och palsternackor som ceremonins präster.

Det vi gjorde denna afton var en rotsakslasagne med följande ingredienser:

300 g jordärtskockor
100 g rotselleri
2-3 palsternackor
2 morötter
2 gula lökar
1 röd chilifrukt
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
salt, peppar och lite pulverbuljong

Lasagneplattor

Vit sås gjord på följande:

6-7 dl havremjölk
50 g margarin
0,5-1 dl vetemjöl
Veganparmesan
Buljong, salt, 1 tsk sambal oelek och lite riven muskotnöt

Som sagt så kördes alla rotsaker i matberedaren, det går ju att riva för hand också, med ett grovt rivjärn, har man dock en matberedare så sparar man mycket arbete, hud och blod. Vitlöken och chilin hackas fint, löken skivas och allt steks i olja. Häll därpå i tomatkrosset och kryddorna. Låt puttra i ca 10 min medan du gör den vita såsen.

Då smälter du margarinet och reder vetemjölet med det. Du kan behöva ha i lite av havremjölken för att det inte ska bli för torrt. Vispa sen i resten av havremjölken samt kryddningen, låt det sen puttra ett tag så den tjocknar till. Ibland blir den lite för rinnig och då behövs lite extra redning. Om du häller mjöl direkt i så kommer du bara få massa klumpar. Ta istället ett separat glas och ha i lite vetemjöl och max lika mycket vatten/havredryck som mjöl och vispa ihop till en smet som du sen häller i såsen!

Smaka av både röran och såsen innan du pussla ihop lasagnen. Ha eventuellt i fler kryddor om det behövs, börja därefter med att hälla lite sås i botten på ugnsformen så att inte lasagneplattorna bränner fast. Lägg därpå i ett lager plattor, ös på med rotsaksröran och lite mer vit sås, sen ett lager plattor till osv. Det burkar bli ungefär 3 lager plattor. Avsluta med ett lager sås.

Låt stå i ugnen på 200 grader i ca 40 minuter.

Jag serverade detta med en väldigt god och lättlagad "pizzasallad" gjord på följande sätt:

Ett halvt vitkålshuvud, finstrimlat. Vill du ha den mindre krispig så krama eller "knåda" strimlorna ett tag. Lägg dem i en skål och koka upp en dressing gjord på:

0,5 dl vatten
0.5 dl ättiksprit
0,5 dl rapsolja
0,25 dl socker
0,75 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar

När det kokat upp så häller du den över vitkålen och rör om. Låt stå i minst en timme.

Perfekt att frysa in i matlådor till kommande vecka!

Någonstans har jag läst att jordärtskockor inte klarar sig särskilt länge i kylskåp så om man odlar dem själv kan man låta dem ligga kvar i jorden under vinter och blir då lite sötare när de får ligga i den frusna jorden. Jag kan dock intyga att de på intet sätt blir förstörda av att istället ligga i kylskåpet om man vill njuta av dem under de snötäckta månaderna. Så länge de har lite jord med i påsen funkar det utmärkt!

Ha det gott i försommarvärmen!

Mangoldrullade, butternutsquash-soppa och majs!

Malmö. Jisses folk, här har vi valmöjligheter!

Istället för standardutbudet på en eller en halv veganrätt som man brukar hitta på de flesta ställen runt om i Sverige så finns här 5-6 olika alternativ! Väldigt roligt och ovant så det tog ett tag för mig att välja när vi skulle beställa mat. Jag vill ju ha allt! =)

Jag blev spontant bjuden till Malmö och Köpenhamn över helgen av min finaste fina Daniel! Midsommar spenderades i Danmark, först med ett besök på Lousiana och sedan mysigt strosande längst Köpenhamns gator.

Dagen efter blev det en rundtur i Malmö. På Möllan handlade vi famnen full av grönsaker (för löjligt låga priser) och kom sedan hem till Dennis härliga lägenhet för att försöka pussla ihop något av det vi införskaffat.

Vår gemensamma kreativitet ledde oss fram till detta:

Det blev alltså rullader av mangoldblad fyllda med en fräst grönsaksröra av äpple, gul lök, finhackade brytbönor och snackspaprika. Detta stektes upp i lite olja och balsamvinäger. Sedan pudrade jag över någon matsked vetemjöl och rörde ut med ca 1,5 dl havregrädde så det blev lite krämigt. Saltade, pepprade och öste upp ca en halv till en deciliter av röran på varje tillskuret mangoldblad, den grövsta delen av stjälken tog jag bort för att kunna rulla dem ordentligt. Låste rullarna med en tandpetare för att sedan steka lätt i olja och salt.

Soppan gjordes på enklaste möjliga sätt. Vi skalade halva squashen och skar den i bitar, hackade en lök samt skalade en vitlöksklyfta. Allt lades i lite vatten (ett par dl på sin höjd) med en buljongtärning och fick sedan koka i ca 15-20 minuter. Därpå mixades det till en soppa och smaksattes med havregrädde, lönnsirap, salt och peppar. Till den hade vi krutonger av tunt skivat bröd som stektes/friterades i ganska mycket saltad olja tills de fick fin färg på båda sidorna. I efterhand kom vi på att lite chili hade passat bra i soppan, så det är ett tips!

Som synes på bilden så serverades denna tallrik som en helig treenighet varav den sista delen bestod av härligt krispiga, färska majskolvar! Kanske bara jag, men jag gillar äta majs genom att försiktigt bryta loss korn för korn med tänderna. Utan olja eller salt. Bara så. Rent, krispigt, sött och inget som fastnar mellan tänderna eller som kladdar ner fingrarna!

Till efterätt köpte Daniel lyxglass till oss alla nere på Dolce Sicilia vars glass alltid är dagsfärsk och det finns massor av sorbet-smaker! Mmm...

En kladdig muta

Jo jag vet att jag inte skrivit något inlägg på länge, därför kommer nu det första efterrätts-receptet! Socker och fett får en att glömma sådana löjliga saker som tre veckors uppehåll. Funkar på vänner, familj och djur så det borde gälla bloggar också!

Så istället för min dyrbara tid så ger jag nu ett fantastiskt recept på en hasselnöts-kladdkaka!

2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 dl hasselnötter
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
50 g margarin
1 dl havremjölk

Börja med att sätta ugnen på 150 grader och ta fram margarinet något i förväg så det blir rumstempererat.  Blanda sedan margarinet med sockret och lite, kanske en msk, havremjölk, rör det så fluffigt som du kan. Hacka hasselnötterna och blanda ihop allt. Smörj en form med avtagbar kant, ca 22 cm i diameter, häll i smeten, bre ut den något och kör in i ugnen. Den är klar efter ca 40 minuter.

Servera med hallon eller glass!

Ett tips är att så snart kladdkakan svalnat så lägger du in den i frysen och serverar den direkt därifrån, fryst! Då är den härligt seg och perfekt för varma sommardagar! Mums mums!

Eventuella stavfel eller suddiga bilder skyller jag nu på den ögonoperation jag gjorde för ca en vecka sedan. Min syn är inte helt som den ska ännu så ha överseende! ;)

Att trolla med knäna!

Den senaste tiden har jag varit ganska slö när det gäller att handla mat, något som annars är en av mina favoritsysselsättningar. Jag kan lugnt gå runt nån timme eller mer i affären för att kolla efter nya produkter eller försöka hitta sådant som jag missat. Eftersom jag har ett intresse i hälsa och näringsrik kost så underhåller jag mig gärna med att läsa innehållsförteckningar och näringstabeller på paketen. Jag gillar detta! Det är liksom en liten hobby som kanske blivit lite av en fixidé. Något som är till ganska stor förtret för mina med-handlare!

Jag har dock den senaste tiden haft en hel del att göra och då blir vissa saker lidande. Däribland aktiviteten handla mat. Jag ska försöka bli bättre på att planera upp min vardag men ibland är det svårt då så mycket roligt händer!

I matlagningen gäller då att ta till en hel del kreativitet för att få något på bordet! Med varierande lycka i resultaten kan väl erkännas.

Vi köpte hem Anna Skippers sojastrimlor för ett litet tag sedan och har provat på dem i olika rätter. De är ok, har lite mycket pepparsmak (utan att vara starka märkligt nog) och är lite överdrivet marinerade i sojasås men blandar man upp dem i grytor så borde de funka.

Jag har dock använt dem mest till olika typer av wraps eller "stuvningar" som jag ätit på mackor där sojasås-smaken blir lite väl dominerande. Kanske är varianten som ska likna kyckling bättre. Ska prova dem tids nog.

Vid detta tillfälle fick jag alltså rota lite i kylskåpet och hittade bland annat följande ingredienser:

Dessutom hade jag lite fryst spenat, havregrädde och nämnda sojastrimlor hemma.

Så jag hackade svampen, auberginen och rödlöken, stekte upp dem snabbt, hade i strimlorna, grädden och den frusna spenaten. Lät det hela puttra ett tag och kryddade av med lite muskot, svartpeppar och salt.

Jag väljer att kalla det hela något så fashionabelt som "Grön Gegga på Härligt Hembakat Bröd"

Om det var gott? Jag skulle säga att var helt ok, kanske skulle lämpa sig lite bättre till pasta. Som sagt så tror jag ändå att kyckling-varianten är lite bättre i smaken vad det gäller själva strimlorna!

Ha det gott!

Time for taco!

Taco är ju en given favorit hos de flesta. Det är dessutom vad som är enklast att låta folk bjuda på då det vankas middag hos folk som sällan/aldrig lagar veganskt.

Att alla i dagens läge modifierat begreppet "taco" är i min mening evolutionens rätt. Man tar lite här och man tar lite där och komponerar något nytt. Speciellt då det gäller en maträtt som består av bröd fyllda med småplock. Om det fortfarande är mexikanskt... Tjaaa man använder sig ju av tortilla eller hårda majsbröd och någon typ av salsa med chili så pelarna till ursprungliget är ju kvar!

Jag är inte jätteförtjust i låtsaskött, mest för att jag tycker att allt annat är så fantastiskt gott men många gillar ju sojafärs har jag förstått. Är jag själv gör jag för det mesta taco-kryddade linser.

Jag kryddar oftast själv, då med paprikapulver, cayennepeppar, salt, massa spiskummin, muskotnöt, lökpulver/lök, vitlökspulver/vitlök och chilipulver. Muskoten ska du inte överdosera, ta bara nån nypa, men resten av kryddorna är bara att ösa på. Minst 1-2 tsk av varje krydda!

Sen vill jag gärna ha hommus och mango till mina tacos! Passar enligt mig väldigt bra! En bekant insisterade för länge sen på banan. Jag provade och mango är mycket godare! Jag har rätt, hon har fel. Bara så ni vet.

Jag brukar även steka upp champinjoner med salt och peppar som fyller ut det hela lite extra!

Utöver detta så har jag vanliga ingredienser som paprika, sallad av olika sorter, tomat och rödlök.

Salsan/tacosåsen gör jag ibland själv receptet är då som följer;

1 burk krossade tomater (eller 5-6 st färska om du vill hålla på att skålla och hacka dem själv)
1-2 klyftor vitlök, finhackad
1 gul lök, finhackad
1 röd paprika
1/2 röd chili
1-2 msk tomatpuré
Salt, peppar, möjligen lite tabasco och någon nypa socker

Stek först upp lök, vitlök och chili, ha sen i tomaterna, tomatpurén och den hackade paprikan. Låt koka ihop i 15-20 minuter och tillsätt sen kryddorna och smaka av.

Snabbmatsveckan är härmed slut. ;)

Majo!

Jag har alltid gillat majonäs. När jag fann ut att man kunde göra vegomajo var jag lite nyfiken på hur lik den var ägg-produkten. Jag hittade ett antal recept och körde på det enklaste som jag sedan modifierat lite.

Det förvånade mig hur lätt det var att göra och att smaken, med lite korrigeringar, blev överraskande bra!

Vad du MÅSTE ha för att göra detta är en stavmixer. Jag gillar, för att inte säga ÄLSKAR min stavmixer. Antagligen skulle jag älska den ännu mer om den var lite starkare. Min är på 280 watt vilket funkar för typ hommus och majo. Den klarar exempelvis inte frysta jordgubbar så bra. Inte alls faktiskt. Är du mixerlös och ska inhandla en så rekommenderar jag att lägga ut lite mer pengar och få en som är stark. Det är fantastiskt smidigt om du ska göra en smoothie med frysta bär eller något där du har isbitar i typ lemonad. Det blir väldigt lite disk och säger bara smosch så är det klart!

Majon då, receptet är följande:

1/2 dl sojadryck (gärna den osötade)
ca 2 msk senap
ca 1/2 tsk salt
ca 2 msk vitvinsvinäger (funkar med äppelcidervinäger också)
ca 2 dl rapsolja

Just rapsolja är uppenbarligen viktig märkte jag senast då jag försökte mig på det hela med solrosolja. När jag använde den andra oljan så bands det inte ihop för att bli härligt tjockt och fluffigt utan förblev en rinnig, tråkig, trött, meningslös, blöt, oinspirerande, föraktfull, ja, nästintill OND vätska.

Rätt och fel. Eller egentligen är båda fel eftersom jag lyckats ha icke-ekologiska oljor hemma... =) Så kan det gå.

Häll i allt utom oljan i en hög burk, kör igång stavmixern och tillsätt oljan i en fin stråle medan mixern är igång. Du kommer märka hur mycket olja som behövs. Den tjockar på sig ganska abrupt, något som fascinerade mig otroligt mycket första gången jag gjorde den! Smaka av och tillsätt eventuellt mer av någon av kryddorna om du anser det behövas! Rör då in dem lite försiktigt så inte fluffigheten försvinner!

Passar bra till bland annat smörgåstårtor och hamburgare!

Mmmm.... Hamburgaren ovan är gjord på ett lite modifierat recept på på denna burgare. Det blev en snabbvariant där jag valde att inte fräsa något i förväg. Jag använde mig av lökpulver istället för den finhackade löken och la till lite senap i smeten. Brödet är köpebröd (!), annars brukar jag baka vanliga enkla bullar på vetemjöl och jäst, där jag tillsätter ca en halv deciliter malda, rostade sesamfrön. När bullarna är formade så toppar jag dem med sesamfrön som sig bör!

Ha så skoj!

Uppdaterat 7/4 2011:
Jag provade idag med att göra majon med havredryck vilket gav samma deprimerande resultat som när jag provade med solrosoljan. Med andra ord så tror jag nu åter igen på det som jag läst tidare att bindningen skapas av proteinet i sojan och något magiskt i rapsen ;) Ok, kanske inte magi, men det är den enda kombination som funkat för mig. Så åter igen, RAPSOLJA och SOJADRYCK är de ingredienserna som krävs för att göra tjock, härlig vegomajo! Ha det fint! 

Torntofu, rårisrätblock och svampsås!

Att presentera maten, kanske inte nödvändigtvis med för- och efternamn, men att ge den en chans att få charma dig ska inte underskattas. Det är ett väldigt enkel sätt att få folk att förstå det värde maten faktiskt har. Storkockarna har gjort detta under en lång tid, nu börjar det förvisso gå lite överstyr med kolsyre-frysta ispärlor på en bädd av moln och sidorätten serverad på ett stenröse, men ändå. Med lite mindre hybris så är tanken trevlig och jag ska bli bättre på detta!

Att jag oftast äter i ett gemytligt sällskap av diverse böcker (i mer eller mindre ordnade högar), en dator, eventuellt någon mer levande person, krukväxter, småplock, pennor och diverse närvarande utöver maten på bordet ska inte förnekas. Just därför tycker jag det är väldigt skönt, om än något ovant, att  mellan varven duka upp fint och äta under "ordnade former". Att låta maten vara i fokus.

Det som jag lagat här är alltså marinerad tofu, råris och svampsås. Sås är VÄLDIGT svårt att få snyggt på tallriken, iallafall i den mängden som faktiskt går åt, så tips är varmt välkomna!

Egentligen gillar jag cirklar bättre än kvadrater men vad gör man? Jag tänkte på spelet jenga när jag gjorde tofutornet. Väldigt roligt spel, borde skaffa det. Hursom, ris är väldigt tacksamt att forma på alla möjliga sätt, jag använde en liten rektangulär ugnsform och pressade lätt ihop riset innan jag vände ut rätblocket på tallriken.

Tofu vinner mycket på att marineras. Jag lät de skivade bitarna ligga en timme i en marinad gjord på 0,5 dl rapsolja, 0,75 dl soja och några få droppar liquid smoke, något som du absolut hellre har i för lite av än för mycket. Det blir en märkligt besk smak om man överdoserar.

Som jag tidigare sagt så använder jag oftast Alpros naturella tofu, räkna med ett sådant block till två personer. Se till att all tofu ligger i marinaden, täcks den inte så öka mängden marinad.

Sätt där efter igång råriset, det ska koka i ca 40 minuter och får lite extra smak om du först låter det fräsa i lite olja innan du öser på vattnet. Jag brukar ibland ha i lite buljong också.

Svampen jag använde var en del av höstens trattkantareller, frusen vikt kanske 250 gram? Upptinandet fick ske i stekpannan och min tanke var att lite smak skulle finnas i pannan till tofun. Om tanken blev verklighet är dock svårt att säga.

Den tinade svampen fick sen flytta till en skål och vänta på sin fortsättning medan jag stekte upp tofun. Den marinad som fanns kvar fick hänga med ner i stekpannan! Ett par minuter på varje sida tills de får färg och lite yta.

Därefter så gjorde jag såsen på klassiskt vis genom att tillsätta margarin (kanske 25 gram) i den osköljda stekpannan, vispa i en eller två matskedar vetemjöl och sedan tillsätta vatten tills det blir den tjocklek du önskar. I med kantarellerna, lite sojasås, eventuallt salt och peppar, en liten pressad vitlöksklyfta skadar inte heller! Låt det hela stå och puttra ett tag så kantarellernas smak går ut i såsen. Smaka av och servera på valfritt kreativt eller okreativt sätt!

Lycka till!

Broccoliberg!

Vad gör man när man har ett berg broccoli hemma?

Jag gillar broccoli och jag gillar soppa. Svaret blir således ganska enkelt. Barambarambambambam... Broccolisoppa!

Det enda man bör tänka på här är att inte koka sönder alla fina näringsämnen som finns i broccolin så du låter den bara koka med, eller ångas med, de sista minuterna. Eftersom jag gillar soppor som är lite tjockare så blir det mest att broccolin ligger ovanpå de andra ingredienserna men det funkar fint! De blir mjuka och fina av ångan också. Har ni inte en ångkokare så rekommenderar jag verkligen att gå till närmaste kinaaffär och köpa en, kostar kanske runt en hundring och är väl värt pengen! Mer om ångad mat senare, tillbaka till soppan!

Ingredienserna var då följande:

2 potatisar
2 palsternackor
1 gul lök
ca 300 gram broccoli
7-10 dl vatten? Jag är dålig på det där med mått när det gäller vätskor... så det täcker liksom.
1 burk stora vita bönor
1 buljongtärning
Salt, svartpeppar, en nypa muskotnöt och eventuellt lite soja- eller havregrädde.

Skiva palsternackan, skala och klyfta löken, skär potatisen i bitar. Koka dem i buljongen ca 10-15 minuter innan du har i broccolin som du skurit i mindre bitar, skala den nedre delen först så slipper du trådar i soppan. Mixa allt, ha i de sköjda bönorna, krydda och smaka av.

Nu när det börjar kännas som att våren är påväg (jag är optimist ibland) så tycker jag det är jättehärligt att grodda fröer. Det känns som att man får en tjuvkik på livet som är påväg tillbaka! Krasse är så sjukt fint dessutom, man kan inte bli annat än glad av att se dem växa!

Så dessa fick givetvis toppa soppan och resultatet blev en härlig, näringsgivande boost!

Tada!

Fyllda championer med potatismos och marinerade linser

Jag trodde verkligen jag hade publicerat detta recept tidigare men när jag försökte hitta det för att tipsa min fina syster så insåg jag att det bara var i mitt huvud. Här kommer det då, sjukt goda championer och lite tillbehör! Enjoy!

Fyllda championer, som tillbehör så räcker kanske 3-4 per person, vi hade dem som en ganska stor del av måltiden, som i övrigt bestod av potatismos, marinerade gröna linser och lite överblivet svampfräs, så vi åt kanske 5-6 st var. Självklart så beror det på person, hunger, tidpunkt, geografi, väder, situation, molnens gång på himlen, om en katt jamade vid övergångsstället eller inte, osv, osv. Ni fattar.

För 2 personer:

10-12 stora championer
2 charlottenlökar
Margarin och salt

Sätt ugnen på 200 grader (i varmluftsugn så räcker det med 175), bryt försiktigt bort fötterna på svamparna, lägg hattarna med hålet uppåt i en smord, ugnsäker form. Är de väldigt välvda kan du behöva skära loss lite av toppen för att de ska kunna ligga säkert på plats i formen. Hacka fotbitarna fin-fint. Så smått som möjligt faktiskt. Likaså med charlottenlöken. Fräs sedan hacket i en del margarin eller olja, salta och smaka av.

Salta lite i själva hattarna och fyll dem därefter med det frästa hacket. Försök få i så mycket som möjligt och klicka sen på ca en halv tesked margarin på toppen av varje svamp. In i ugnen och låt de stå där ca 25-30 minuter.

Potatismoset görs genom att putsa potatisarna, skära ner dem i bitar och låta koka tills de nästan går sönder. Häll av det mesta av vattnet, ha i lite soja- eller havremjölk (eller grädde!), margarin, salt och peppar. Mixa eller vispa ihop det hela till önskad konsistens. Börja hellre med lite för lite vätska så det inte blir en soppa av det hela!

De marinerade linserna tillförde lite syra till denna komposition, vilket verkligen satte pricken över i'et. Helst ska de kylas innan de serveras, då hinner smakerna sugas in i linserna ordentligt!

Använd gröna linser, de kokar inte sönder på samma sätt som röda. Koka dem i ca 15-20 minuter, de ska  ha lite tugg kvar i sig. Kan man säga al dente om annat än pasta? Kan man det så ska det ordet in i meningen över. När de fortfarande är varma så tillsätter du en halv hackad rödlök (jag hade 1,5 dl torra linser), en skvätt rapsolja, gärna kallpressad och en lite större skvätt balsamvinäger. I med salt och svartpeppar och låt som sagt gärna stå kallt nån timme eller så. Jag har svårt att uppskatta hur stora dessa skvättar är, men jag tror det rör sig om kanske en fjärdedels deciliter? Skulle nog säga att jag har lite mer balsamvinäger än olja. Så plus, minus. Smaka av är mitt goda (haha) råd!

Ha det gott (jag är ju så fyndig idag!)

Varjedag-burgarna och bästa hommusen

Ett stående inslag i min matlagning är helt klart dessa kidneyböns-burgare. De är inte särskilt avancerade så de går snabbt att laga och de är grymt goda!

Det svåra med vego-burgare är att få dem att bli mer intressanta än brynt gröt eller sönderstekt kalahari-ökensand. Att få in ett tuggmotstånd utan att bli att de blir torra, att få dem saftiga utan att de slutar som en puré på tallriken.

Vad jag kommit fram till är dels att använda bönor som man kokat själv. Just kidney-bönor tycker jag är ganska svåra att få "lagom", därför brukar jag låta dem ha kvar lite tuggmotstånd vilket då gör att de lämpar sig ypperligt för dessa burgare! Annars kan du även använda dig av en del hela ingredienser som gröna ärtor och majskorn. Även grovt hackade nötter eller grovriven morot gör burgarna lite roligare än när allt är en söndermixad massa.

Ja, så till receptet! För ca 4-6 burgare vilket då räcker till 2-3 personer gäller följande:

ca 300 g kidneybönor, kokade (jag kokar alltid upp ett helt paket och fryser in det som jag inte använder där och då, skönt att slippa förbereda ett dygn innan man ska laga maten!)
1 finhackad gul lök
1 finhackad vitlöksklyfta
1-2 msk tomatpure
ca 1 tsk sambal oelek
paprikapulver, en tsk kanske?
0,5-1,5 dl vetemjöl
rapsolja till stekningen
Salt, peppar och lite grönsaksbuljong
En skvätt sojasås

Börja med att fräsa lök och vitlök i lite olja, ha sedan i paprikapulvret, sambalen och tomatpuren och låt steka ihop nån minut. Mosa under tiden kidneybönorna i en skål men puréa dem som sagt inte. Tillsätt sedan fräset och de övriga ingredienserna. Ha i vetemjölet sist, ta såpass mycket att du kan forma burgarna utan att de faller sönder när du steker dem, men undvik en torr stabbig deg. Prova gärna att steka en liten mini-burgare först och smaka av om du har den konsistens du önskar.

Stek i ganska mycket olja, vill man ha lite krispigare yta så kan man panera dem i vetemjöl, ströbröd eller sesamfrön.

Jag äter dem ofta till klyftpotatis (här hade jag lyxat till med några jordärtskockor också) med en klick hommus till. Potatisen är bara att klyfta, häll på lite olivolja, strö över havssalt och svartpeppar, låta stå i ugnen på 200-225 grader i 20-30 minuter.

Min hommus gör jag på en burk konserverade kikärtor, ca 0,5 dl olivolja, ungefär lika mycket vatten,  0,5-1 tsk salt, 1-2 vitlöksklyftor och om det finns  tahini hemma så i med ca en matsked sådant! Mixa allt till en jämn smet, smaka av och njut till ALLT! Supergott pålägg och tillbehör till så gott som alla maträtter! Mums!

Våfflor!

När jag var liten bodde jag i Nykvarn, en liten bortglömd by i periferin till Södertälje som då benämndes som "stan" i bybo-mun. Då jag blev lite äldre, tidig tonåring, så fick jag på egen hand ta bussen in till "stan" vilket givetvis var ett äventyr som krävde mod och förnuft, allt det som en 13-åring anser sig vara full utav! En av de mina små traditioner då var att gå till ett litet fik inne i Telgehuset där de serverade våfflor. Man fick en våffla med blåbärssylt och grädde för 10 kr (värmd i micron, finfint!) och jag minns hur denna lilla handling fick mig att känna mig så självständig och vuxen!

Såhär 17 år senare så anser jag nog att jag fortfarande saknar en del förnuft och mod mellan varven, men känslan då när man som tonåring börjar kunna ta egna "viktiga" beslut och tar de första staplande stegen in i vuxenvärlden... Det är stort! Det är en stolthet i varje handling man gör. Tonåren. Härliga och hemska!

Våfflor är ju iallafall sjuuukt gott och jag har tänkte dela med mig av det godaste våffel-receptet! Jag har försökt meckat lite med bovetemjöl, rismjöl och vetemjöl men ändå upplevt att veganvåfflorna inte blir sådär härligt lätta och krispiga som man vill ha dem. Detta superenkla recept funkade dock kalas! I mina tidigare prover har jag haft bakpulver som jäsmedel men här använder man jäst, vilket förvisso gör att smeten måste stå en halvtimme innan dess att man börjar grädda, men det är väl värt väntan!

Hallonsylt och tofulines vaniljglass som tillbehör, eller om säsongen tillåter, färska jordgubbar!

Svampskörd, ett minne blott?

Med tanke på dagens nyheter om att en parasit, dvärgbandmasken, har hittats i Sverige och att detta skulle kunna begränsa de fantastiska möjligheter vi har att ta tillvara på skogens alla läckerheter så kom jag och tänka på den svamp-middag jag, Sanna och Kalle hade för ett tag sedan.

Syftet var att laborera fram nya recept för att kunna utnyttja all den svamp som de torkat, förvällt och fryst in det senaste året. Svamp är ju otroligt gott dock kan det bli något långrandigt med tanke på att man oftast håller sig till svamprisotto, stekt svamp på macka och ibland kanske man lyxar till med någon svampsoppa eller svampsås. Därefter tar fantasin lätt slut. Har man då gått i skogen x antal timmar, plockat på sig enorma mängder svamp som man kärleksfullt tagit omhand (skära, dränka och koka, är inte det höjden av kärleksfullhet så säg) så vill man ju inte gärna känna "svamp IGEN?!" när man väl tillreder läckerheterna.

Därför satte vi oss för att brainstorma fram nya friska idéer så svampen kunde komma in och återta sin tron i kungadömet mat!

Resultatet blev följande, nakenhavre-otto med svampburgare, klassiskt stekta höstkantareller och därtill en liten bädd av ruccola där inlagda kronärtshjärtan vilade.

Havre-otton gjorde vi på samma sätt som en vanlig risotto, bara att vi bytte ut riset mot det mer närodlade havret. Hittar ni inte naken havre kan man givetvis ta ris istället, eller om man fortfarande vill hålla sig nära så kan man göra samma sak med matvete. Finhacka en lök, fräs den tillsammans med lite blandsvampshack i lite olja och låt sedan havrekornen bekanta sig ett tag med dessa ingredienser för att sedan ösa på med vätska a lá buljong i vanligt riosotto-rörar-manér (ett par dl i taget för att få alla smaker att gå in i kornen).  Koktiden blir totalt ca 30 minuter. Smaka av så att kornen inte kokar sönder totalt, lite motstånd anser iallafall jag att det ska finnas kvar.

Till  svampburgarna så hade vi:

ca 250-300 gram fryst förvälld blandsvamp
ett par nävar torkade trattkantareller (vars vatten vi sen även använde i "otton", ett smakfullt tips!)
2 klyftor vitlök
1 gul lök
1 halv grön chili
2 grovrivna morötter
1 msk torkade höstkantareller som vi mortlat
3 msk no-egg (kan uteslutas, ha då i lite mindre ströbröd och ta istället en del vetemjöl så du har något som håller ihop det hela)
Ströbröd tills smeten känns lagom formbar, nån deciliter eller två. Beror på hur blöta svamparna är i sig!
Smaka av smeten med salt och svartpeppar, i slutänden ska den vara lite stabbigare än på bilden.

Hacka svampen men behåll de torkade uppblötta kantarellerna hela vid sidan av. Finhacka den gula löken och stek i lite olja, blanda den sedan med resten av ingredienserna. Chilin finhackas (kan bytas ut mot en halv till en tesked sambal oelek) vitlöken pressas och vi blandade ut no-egg med ett par matskedar vatten, vilket vi i efterhand insåg var lite onödigt eftersom smeten var ganska blöt i sig.

Forma till bollar och platta ut till burgare, vill du dekorera dem så placera en av de hela trattkantarellerna på burgaren och tryck ner den lite. Panera dem sedan i ströbröd och om du valt att ha med den lilla sigill-svampen så får du använda en fuktig liten svampborste eller dylikt för att få bort så mycket av ströbrödet som möjligt från svampen, annars kommer den inte synas. Stek i ganska rikligt med olja så ytan blir krispig och god!

Det kan vara lite svårt att få till konsistensen så burgarna, de kan lätt falla isär när man steker dem, det var därför vi valde att använda oss av no-egg, ett preparat jag annars sällan använder.

Krama vattnet ur trattkantarellerna och stek upp dem med lite salt, skölj ruccolan, fiska upp kronärtshjärtana ur burken, lägg upp allt vackert till dig själv och dina gäster och njut!

Håll tummarna för att vi ska kunna fortsätta hämta godsaker ur skogarna utan att bli infekterade av parasiter. Livsmedelsverket har lovat att gå ut med förhållningsregler kring det hela innan dess att bär och svampsäsongen börjar, så håll utkik! Cheerio!


Uppdatering, 16/2, det verkar alltså som att hundar är bra värddjur för maskarna och därför ska man vara noga med att tvätta händerna efter att klappat på hundar som fått springa lösa i skogen. Det är i Uddevalla-trakten som parasit-äggen som hittats så där bör man vara lite extra vaksam, ju längre bort desto mindre troligt är det att parasiten finns. Skölj svampar och bär noggrant, för att vara helt säker så ska man koka eller steka allt från skogen innan man äter det. Maskarna överlever både djupfrysning och torkning.

Kompatibla komponenter?

Jag tittade i kylen i veckan, tänkte att jag skulle försöka mig på något enkelt. Enkelt men fint. Hittade rotsaker som vanligt såhär års, tofu, bladgrönt och avokado. Jag beslöt mig för att vara vågad och dra ihop det karga vintersveriges begravda delikatesser och östra asiens (i vissa fall) mjuka livsåskådning.

Med en nyslipad kniv lekte jag fram klyftor av potatisen, den gula löken klöv sig själv varpå jag trallande gick över till palsternackans stavar...

I crescendot innan första aktens slut brast jag ut i en stormande aria och havssaltet stänkte över köket medan pepparkvarnen dansade de sista dramatiska stegen över verket. Till de sista tonerna så försvann allt in i ugnens hetta, 200 grader i varmluftsugnen, 225 i vanlig och väntan var den sedvanliga paustiden på 20-30 minuter.

Hrm. Ja. Så till den ödmjuka tofun.

Tofu används flitigt i länderna kring kinesiska havet. Det innehåller som de flesta hört väldigt bra protein (med bra innebär att det lätt tas upp av kroppen eftersom sojabönan innehåller de flesta aminosyror som kroppen behöver för att bland annat bygga muskler) helt ok fett och mycket kalium. I de länder som jag varit i så har jag hört att man MÅSTE göra något av de torkade sojabönorna eftersom de annars är för hårda för kroppen. De använder med andra ord aldrig sojabönan enbart kokad så som vi gör med kikärtor, kidneybönor osv. Jag har använt bönan som den är och inte upplevt några större problem men det kanske kan vara något att tänka på om man har känslig mage.

HUR SOM så tog jag min tofu, skar den i skivor, kryddade med salt, paprikapulver, lite chilipulver och tillsist panerade jag skivorna i sesamfrön. Jag var inte helt säker att fröna skulle sitta men stekte på relativt hög värme i ganska mycket rapsolja vilket fungerade fint.

Salladen sprinklades med lite olja, salt och peppar och lades upp på tallriken tillsammans med avokadon. Resultatet SÅG bra ut, komponenterna var och en för sig var också helt ok, möjligen att man skulle vilja ta i lite mer med kryddningen på tofun. Att låta den marineras ett tag i lite sesamolja, soja och vitlök tror jag starkt på. Rotsaker älskar jag ju och sallad kommer alltid in som en bra bytning. Dock anser jag i efterhand att kombon inte riktigt höll. Sesam och rotsaker... njä. Jag skulle tipsa om att göra de två för sig, att göra bönbiffar eller dylik till rotsakerna och koka ris och eventuellt slänga ihop en dipsås till tofun. 

Friskt vågat, hälften vunnet. I detta fall kunskapen om kraschen som (ibland) inträffar när två världar tvingas ihop utan dess samtycke. (Ps. jag kan inte ett skvatt om opera.)

Potatis & cashew-mos smaksatt med vitlök och serverad till fylld paprika

I helgen hade jag det äran att få det fina gänget HD, HJ och DG över på middag. Vi lagade givetvis maten tillsammans, det bästa sättet att umgås om du frågar mig! Min lägenhet är dock inte anpassad till flera kockar så matlagningen får äga rum i hela hemmet. =)

Så blev det sig att två satt i soffan på skal- respektive hacknings-tjänst, en stod i köket och rådade med spisen och den tredje blev smurf-länken i kedjan!

Samarbetet var strålande och resultatet likaså. Blev oväntat nöjd med maten då detta var första gången jag provade på dessa matkreationer.

Moset har jag fått inspiration till från Ellen DeGeneres' show där de uppenbarligen har en kock som enbart lagar veganmat! Fick tipset av min käre vän TL, vilket jag är väldigt tacksam för!

Så, till fyra portioner använde vi:

Till moset:

3 vitlöksklyftor (ganska stora)
Ca 100 g naturella cashew-nötter
7-10 potatisar
En klick vegetabiliskt margarin
0,5-1 dl vegomjölk, jag använde sojamjölk
Salt och pepper
Eventuellt lite hackad gräslök

Börja med att sätta ugnen på 225 grader, skala och slå in vitlöksklyftorna i ungsfolie. Baka i ugnen ca 15-20 minuter.

Skala (ekologisk potatis brukar jag dock inte skala) och skär potatisen i bitar. Ha i vatten så det täcker och salta, koka sen i ca 20 min eller tills potatisen nästan faller sönder av sig själv. Spara lite av kokvattnet i kastrullen, en halv till en deciliter, mixa eller vispa ihop det med de bakade vitlökarna och margarinet.

Medan potatisen kokar o sköter sig själv så koka upp vatten i en liten kastrull för cashewnötterna. Koka dem i ca 10 min för att sedan hälla av allt utom ca 1 dl vatten som du sen mixar ihop nötterna med för att göra krämen. Blanda denna i potatismoset och späd sen eventuellt ut med vegomjölk tills du får den konsistens du önskar. Smaka av med salt och svartpeppar. Är ni sådana som gillar vitpeppar så kör. Jag tillhör själv inte den skaran.

När vitlöken är färdigbakad är ugnen redo att ta emot paprikorna. Dessa gjorde vi på föjande sätt:

Två ganska stora röda paprikor som vi delade på längden och sedan tog vi bort kärnorna medan vi lät skaftet sitta kvar som dekoration.

För att allt skulle bli klart samtidigt så slängde jag in paprikahalvorna i en oljad form i ugnen ungefär 10-15 minuter medan fyllningen blev klar i stekpannan. Det är inte nödvändigt men annars får man räkna med att de ska stå inne i ugnen 30-40 min.

Fyllningen bestod av:

7-10 championer
2 gula lökar
2 syrliga äpplen
1 block tofu (250 g)
1 buljongtärning
Lökpulver, salt, peppar, cayenn-peppar och timjan
Eventuellt vegan-mozzarella men det är inte nödvändigt.

Finhacka löken och fräs den i lite olja. Hacka även championerna fint och tillsätt dem i stekpannan. Samma visa med äpplena som du först skalar. Låt allt fräsa i ca 10 min, finfördela tofun  så länge med en gaffel och blanda sedan i den. Smula över buljongtärningen och spä ut med lite vatten så smaken blandas in.

Börja avsmakningen och ha i rejält med kryddor. Jag använde ovanstående, hade jag haft sambal-oelek hemma hade jag antagligen använt det istället för cayennen men jag är glad att det faktiskt inte blev så. Jag glömmer lätt bort cayennen som ju har en alldeles utmärkt smak!

Tänk på att det är denna röra som kommer vara halva rätten. Se till att smaken blir som du vill ha den innan du fyller paprikahalvorna. Jag strödde lite salt i paprikorna innan fyllningen fick hitta dit. Riv eventuellt över lite vegan-ost och låt de sedan stå i ugnen på 200 grader ca 10-15 minuter. Skulle de bli för svarta så täck dem med lite ungsfolie. De är klara när du kan känna att paprikan är ganska mjuk men ändå har stabilitet kvar. Lättast är nog att känna när man försöker ta upp dem ur formen med till exempel två skedar. Jag skulle säga hellre lite för kort tid i ugnen än för lång.

Efter att vi lagt upp maten på tallrikarna strödde vi hackad gräslök över moset och vid sidan av detta hade vi en sallad på den fantastiskt vackra salanova-sallaten och baby-spenat.

Slutet gott, allting gott. Glada firade vi av måltiden med lite chockladpudding toppad med passionsfrukt och rom-körsbär!

Mmm....

Enkelt, snabbt, suveränt. Soppa.

Jag är en av dem som gillar soppor! Enligt mig ska soppor vara ganska tjocka och inte "klara" med massa bitar. En bra mixerstav är för övrigt välkommen att flytta hem till mig närsom! Den jag har nu är på 280 w vilket funkar men... Ja, lite kraftigare skulle inte skada!

Till mina soppor funkar den dock utmärkt, där är allt redan så pass mjukt tack vare kokningen att det säger slurp och så är det klart! Tycker det är synd att många anser soppor vara "tråkig" mat. De är ju geniala! Varma, enkla och (med risk att få hela texten att bli extremt tråkig då skriver jag detta, tyvärr alltför utnyttjade ord) nyttiga. Jag gillart.

Rotsaker är ju som sagt något som används flitigt i mitt kök denna årstid, och de ingår givetvis i de flesta soppor. Jag är inte så petig när det gäller VILKA råvaror jag ska ha i soppan måste erkännas. Jag tar det jag har hemma. Några potatisar, lite lök, rotsaker som legat ett par dagar för länge i kylskåpet. Är rotsakerna ekologiska skrubbar jag dem bara och skär upp dem i ca 3x3x3 stora kuber. Nej, jag står inte med någon måttstock, men på ett ungefär, så ni får ett hum om hur stora bitarna KAN vara. Mindre bitar och koktiden blir kortare, jag orkar dock inte hacka så noggrant. Löken brukar jag bara skära i klyftor. Jag kokar normalt sopporna i 15-20 min med lite buljong. Ett tips är att ta hellre för lite vatten så du kan spä ut den i efterhand. BLASKIG soppa anser till och med jag är halvdant. Har man någon typ av havre/soja-grädde hemma så är det utmärkt att toppa av med som en finish.

Jag brukar ofta slänga i färdigkokta alt. sköljda burk-kikärtor när det hela är färdigkokt och mixar med dem i soppan. Dels för proteinets skull, dels för att jag tycker de ger en fin rund smak.

Denna dag använde jag typ 4 potatisar, lika många jordärtskockor, 1 gul lök, 1 pytteliten vitlöksklyfta och en palsternacka. Koka i... tja 1 liter vatten kanske? Jag brukar ta så det som är i kastrullen täcks. Hacka i bitar och koka upp tillsammans med ca 1-2 msk buljong. Koka ca 15 min, känn med en sticka eller en gaffel så det är färdigkokt.
I med kikärtorna, på med lite svartpeppar och gärna en halv tsk sambal oelek om man vill ha lite sting!
Rosta solrosfrön i en torr stekpanna, de bränns ganska lätt så skaka pannan ofta. Rostningen tar fram den nötaktiga smaken så rosta! Var inte för ängslig, men akta som sagt för att rosta för hårt. De ska bli gyllenbruna. 

Voilá!