Dekantera, debattera, deklarera!

Måltidsdryck. Själv föredrar jag för det mesta vatten till mat men vid vissa tillfällen är ju vin oslagbart. Rött eller vitt då? Generellt så rekommenderas vita viner till grönsaker, alternativt ett lätt rödvin. (Varför skriver man rödvin men inte vitvin? Mycket konfunderad! Jag behöver svar!) Jag anser att vita viner passar bra till lättare grönt, såsom vårprimörer eller eventuellt matiga sallader. Röda viner däremot fördjupar rotsaker, biffar och grytor. Givetvis en smakfråga som varierar från mun till mun och mellan vin och vin. Detta är dock min uppfattning av saken.

I helgen var jag hos mina älskade vänner SB och KF där vi dekanterade rödvin. På riktigt! Något som inte tillhör mina vanliga vin-drickar-rutiner kan erkännas. De har fått en dekanterings-karaff som vi givetvis var tvungna att prova! Är det någon skillnad?

Menu's Wine breather carafe ska vara väldigt effektiv och ge vinet den smak och doft det annars tar uppåt en timme för vinet att få om man dekanterar på vanligt vis, dvs när man "bara" häller upp vinet i en karaff. Det speciella med denna är att den "sprinklar" ut vinet längst karaffens hals, på så sätt får mer av vinet att komma i kontakt med luften än om man häller det i en rak stråle. Luften är vad man vill komma åt. Eller ja, vad man vill att vinet ska komma åt. Kontaktytan mellan vinet och luften. Processen tar ca 2-3 minuter per hällning, man låter först vinet luftas påväg ner i karaffen, sen låter man den göra samma sak påväg tillbaka ner i vinflaskan.

Skillnaden var mycket större än vad vi trodde den skulle vara. Unga viner som inte lagrats anses "öppnas" och bli mjukare i smaken av att dekanteras, medan äldre viner också vinner på det då man även låter eventuell fällning (de mörka flarn/grums som kan finnas i botten av flaskan, det är inte dåligt, bara ett skönhetsfel) stanna kvar i flaskan. 

Doften från det odekanterade och det dekanterade vinet bekräftade de lärdes profetia. Vi provade dels Ecologica samt Fetzer och båda två hade genomgått en otrolig förvandling. Mjukare, rundare, fylligare. Ecologican som jag ansåg ha en ganska skarp, lite stickig doft innan hade nu förvandlats till en lockande, vaniljartad historia med ett sidospår av hallon. Fantastiskt! Smakskillnaden följde samma kurva även om den inte var lika överväldigande som doftens. 

Vi var alla tre förvånade över de stora skillnader som dekanteringen faktiskt förde med sig och diskussionerna tog långa, vindlande svängar!  Produkten kanske är lite överdriven, men att vinerna vinner på att hällas upp och låtas luftas, det är ett faktum. De lärda har fortfarande rätt och får behålla stafett-pinnen ett tag till. Hädan efter ska det hällas!

Potatis & cashew-mos smaksatt med vitlök och serverad till fylld paprika

I helgen hade jag det äran att få det fina gänget HD, HJ och DG över på middag. Vi lagade givetvis maten tillsammans, det bästa sättet att umgås om du frågar mig! Min lägenhet är dock inte anpassad till flera kockar så matlagningen får äga rum i hela hemmet. =)

Så blev det sig att två satt i soffan på skal- respektive hacknings-tjänst, en stod i köket och rådade med spisen och den tredje blev smurf-länken i kedjan!

Samarbetet var strålande och resultatet likaså. Blev oväntat nöjd med maten då detta var första gången jag provade på dessa matkreationer.

Moset har jag fått inspiration till från Ellen DeGeneres' show där de uppenbarligen har en kock som enbart lagar veganmat! Fick tipset av min käre vän TL, vilket jag är väldigt tacksam för!

Så, till fyra portioner använde vi:

Till moset:

3 vitlöksklyftor (ganska stora)
Ca 100 g naturella cashew-nötter
7-10 potatisar
En klick vegetabiliskt margarin
0,5-1 dl vegomjölk, jag använde sojamjölk
Salt och pepper
Eventuellt lite hackad gräslök

Börja med att sätta ugnen på 225 grader, skala och slå in vitlöksklyftorna i ungsfolie. Baka i ugnen ca 15-20 minuter.

Skala (ekologisk potatis brukar jag dock inte skala) och skär potatisen i bitar. Ha i vatten så det täcker och salta, koka sen i ca 20 min eller tills potatisen nästan faller sönder av sig själv. Spara lite av kokvattnet i kastrullen, en halv till en deciliter, mixa eller vispa ihop det med de bakade vitlökarna och margarinet.

Medan potatisen kokar o sköter sig själv så koka upp vatten i en liten kastrull för cashewnötterna. Koka dem i ca 10 min för att sedan hälla av allt utom ca 1 dl vatten som du sen mixar ihop nötterna med för att göra krämen. Blanda denna i potatismoset och späd sen eventuellt ut med vegomjölk tills du får den konsistens du önskar. Smaka av med salt och svartpeppar. Är ni sådana som gillar vitpeppar så kör. Jag tillhör själv inte den skaran.

När vitlöken är färdigbakad är ugnen redo att ta emot paprikorna. Dessa gjorde vi på föjande sätt:

Två ganska stora röda paprikor som vi delade på längden och sedan tog vi bort kärnorna medan vi lät skaftet sitta kvar som dekoration.

För att allt skulle bli klart samtidigt så slängde jag in paprikahalvorna i en oljad form i ugnen ungefär 10-15 minuter medan fyllningen blev klar i stekpannan. Det är inte nödvändigt men annars får man räkna med att de ska stå inne i ugnen 30-40 min.

Fyllningen bestod av:

7-10 championer
2 gula lökar
2 syrliga äpplen
1 block tofu (250 g)
1 buljongtärning
Lökpulver, salt, peppar, cayenn-peppar och timjan
Eventuellt vegan-mozzarella men det är inte nödvändigt.

Finhacka löken och fräs den i lite olja. Hacka även championerna fint och tillsätt dem i stekpannan. Samma visa med äpplena som du först skalar. Låt allt fräsa i ca 10 min, finfördela tofun  så länge med en gaffel och blanda sedan i den. Smula över buljongtärningen och spä ut med lite vatten så smaken blandas in.

Börja avsmakningen och ha i rejält med kryddor. Jag använde ovanstående, hade jag haft sambal-oelek hemma hade jag antagligen använt det istället för cayennen men jag är glad att det faktiskt inte blev så. Jag glömmer lätt bort cayennen som ju har en alldeles utmärkt smak!

Tänk på att det är denna röra som kommer vara halva rätten. Se till att smaken blir som du vill ha den innan du fyller paprikahalvorna. Jag strödde lite salt i paprikorna innan fyllningen fick hitta dit. Riv eventuellt över lite vegan-ost och låt de sedan stå i ugnen på 200 grader ca 10-15 minuter. Skulle de bli för svarta så täck dem med lite ungsfolie. De är klara när du kan känna att paprikan är ganska mjuk men ändå har stabilitet kvar. Lättast är nog att känna när man försöker ta upp dem ur formen med till exempel två skedar. Jag skulle säga hellre lite för kort tid i ugnen än för lång.

Efter att vi lagt upp maten på tallrikarna strödde vi hackad gräslök över moset och vid sidan av detta hade vi en sallad på den fantastiskt vackra salanova-sallaten och baby-spenat.

Slutet gott, allting gott. Glada firade vi av måltiden med lite chockladpudding toppad med passionsfrukt och rom-körsbär!

Mmm....

Veganmat i Vegas

Går det då att vara vegan i Vegas?

Jag säger absolut! Jag var lite oroad inför resan med tanke på att alla de restauranger jag googlat fram låg utanför strippen och jag antog (vilket visade sig korrekt) att vi inte skulle vara utanför den glittriga/giriga/galanta paradgatan särskilt mycket. Oron visade sig dock inte vara nödvändig. Givetvis var det lite meck men inte mer än det vanliga med att läsa igenom menyer och fråga servitörerna/servitriserna (som alla är väldigt hjälpsamma).

Tyvärr blev det inte så många foton på maten med tanke på att belysningen var så dålig och kanske var det så att jag var lite glömsk också...

Först, något jag fick reda på när jag kom hem, men som kan vara bra att veta. Steven Wynn, en av de stora aktörerna i Vegas, är uppenbarligen vegan och har bestämt att (inte helt genomfört ännu, men de flesta restauranger har anpassat sig) alla matställen inne på Wynn och Encore ha en vegetarisk/vegansk meny! Härligt när människor med köpt inflytande kan ta bra beslut!

Enligt googlad info så ska frukostbuffén inne på Wynn/Encore inte vara överraskande vegan-inriktad med tanke på ovanstående men middagsbuffen (som vi missade) har uppenbarligen flera bra alternativ!

Vi var däremot på en "casual" restaurang som heter Red 8 inne på Wynn. En asiatisk sak där jag åt stekt tofu med färsk shiitake och broccoli vilket var något slemmigt men väldigt gott om man älskar shiitake på det sättet jag gör! Jag tog ett foto på detta men jag tror er fantasi kan bygga upp en vackrare bild... (Kladdiga saker gör sig inte så bra på foto...)


Inne på MGM, världens tredje (andra, enligt vissa, jag har själv inte tagit några mått) största hotell, så finns Shibuya Teppanyaki där vi lyxade till det! Förrätt blev edamame-bönor med havssalt och en algprovning! Den bruna algen (till höger efter den svarta) var den enda jag inte gillade.
 




























Huvudrätt för min del blev tempura med ekologiska grönsaker. Vällagat och vackert!

Frukost-möjligheterna består i stort sett alltid av socker, vetemjöl och fett. Med betoning på socker. Och vetemjöl. På enskilda menyer hittade inte jag några veganalternativ förutom en torr bagel men på frukost-bufféerna (som kostade ca 15 dollar) så kunde man bli ordentligt mätt! Frukt, bär, nötter, stekta grönsaker, sallader, havregrynsgröt, bröd osv. På Luxor där vi bodde hade de även hommus och på borden fanns sojamjölk till kaffet. (Förvisso behöver amerikanskt kaffe knappast spädas ut men ändå!) Efterrättsbuffen var tyvärr inte anpassad till oss veganer även om den var sjukt stor och hade ganska många alternativ som var sockerfria.

Kan rekommendera Burger Bar i Mandalay Bay. Grymma Vegan "burgare" som bestod av stekta marinerade auberginskivor och zuccini, paprika och lökfräs samt stekt tomat. Istället för bröd användes marinerade och stekta Portobello-svampar vilket kändes lyxigt även om smaken av timjan var lite väl genomträngande om man åt enbart svampen i min mening. Serverades med pommes och en liten sallad. Vi var där två gånger, första gången med grym service (då var vi två pers) andra gången dröjde det ganska lång tid att få in... allt! Då var vi förvisso 6 pers och de lägger då automatiskt på dricks på 15% har jag för mig. Kanske var det mer. Kanske därför de inte brydde sig lika mycket om servicen? Vill inte tro det men vem vet? Dricks är ju otroligt viktigt för de flesta servitörer/servitriser som tjänar väldigt lite, att inte ge dem minst 10% i dricks är samma sak som att ställa sig på bordet, skrika åt dem hur inkompetenta de är, riva all inredning och därefter lämna stället med näsan i vädret.

Ytterligare ett ställe värt att besöka är Gilly's brevid/i Treasure Island. Förutom att det är ett av de få ställena där man kan äta och se solen genom fönstren, så har de en grym vegetarisk/vegansk bönchili (som endast kostar 6-7 dollar)! Lagom stark och mättande, vill man kan man även beställa in varma tortilla-bröd!

Det var nog allt jag hade i huvudet nu, kommer jag på något ytterligare så fyller jag ut, men annars säger jag; kör på!

Allt gott!

App!

Ok, ett litet snabbt inlägg innan jag går in på Vegas Vegan-utbud!

En app som jag nyss fick nys om, vegout. I sammarbete med Happy Cow så har Champ (jag har inte funnit hans efternamn i denna snabba research) listat de vegetariska och veganska restaurangerna som finns upplagda på Happy Cow's sida av dess medlemmar. Givetvis med gps-funktionen och diverse rekommendationer.

Vissa saker ser man så fort de kommer ut andra... tja nästan ett och ett halvt år senare. =) Appen lanserades i juli 2009. Hädan efter kommer jag iallafall slippa leta matställen i förväg och det kommer nog underlätta framtida resor!

Vego i Vegas

Så, nyligen hemkommen efter en mycket innehållsrik tripp till syndernas stad!

Las Vegas. Glittrande, blinkande, lysande. Efter mörkrets inbrott det vill säga. På morgonkvisten är den sömnig och lite sliten. På ett charmerande sätt skall dock tilläggas! Likt en discodrottning som till kvällens ära stylat upp håret och lagt en färgstark make-up för att synas i mörkret. Hon stupar i säng när festen dränerat all energi och vaknar på morgonen med samma fysiska drag som kvällen innan men håret är nu tillplattat och det grälla sminket känns lite överdrivet i solens skarpa sken.

Dock vill jag inte beskriva Vegas som vulgärt. Nåja, kanske lite men mer som ett barn vars fantasi är oändlig och som ännu inte blivit lärd saker som måttfullhet, minimalism eller skepsism. Obegränsad i sin tilltro och där mamma och pappa har tillräckligt med pengar för att bygga alla de lustfyllda skapelserna. Ett lekland för vuxna. Ett utrymme där det tillåts att glömma alla måsten och förpliktelser. En oas där allt är glädje och fest!

I mörkret, då de övermodiga lampornas många kulörer, guldlejonet framför MGM ogenerade blänk och fontän-spelens (om är en av Bellagio's stoltheter) tar andan ur folk så glöms lätt den tråkiga verkligheten.

På dagen, ser man hur solens intensitet har ätit sig in i de skarpa färgerna och ökendammet har tonat allt sandgult. I horisonten syns bergen som omger staden och däremellen växer husen upp som svampar. Stan börjar nu känna lite växtvärk i den avsvalnande ekonomins skugga, ändå fortsätter alla casino-kompex att fortsätta försöka bräcka varandra.

90% av alla casinon ägs av tre olika företag varav Steven Wynn är en av de största aktörerna. Han lät 2002 bygga ett casino som han döpte till just "Wynn" och 2006 kom "Encore" som ser likadan ut men byggd spegelvänd mot Wynn. De är de absolut snyggaste byggnaderna på strippen. Även invändigt så har Wynn och Encore en extra touch som många av de övriga, med undantag av The Cosmopolitan, saknar.

Resan innehöll allt som den borde gjort; tonvis av mat (kommer i ett eget inlägg snart), Grand Canyon, helikopter, linbanor i bergen, spel, limousin, shower, Elvis-kopior samt massor av andra underhållande/märkvärdiga/underliga/skrämmande/fascinerande människor, berg-o-dalbana, vinster och förluster! Ett hett tips, se showen "Le reve" på Wynn. Mäktig!