Måltidsdryck. Själv föredrar jag för det mesta vatten till mat men vid vissa tillfällen är ju vin oslagbart. Rött eller vitt då? Generellt så rekommenderas vita viner till grönsaker, alternativt ett lätt rödvin. (Varför skriver man rödvin men inte vitvin? Mycket konfunderad! Jag behöver svar!) Jag anser att vita viner passar bra till lättare grönt, såsom vårprimörer eller eventuellt matiga sallader. Röda viner däremot fördjupar rotsaker, biffar och grytor. Givetvis en smakfråga som varierar från mun till mun och mellan vin och vin. Detta är dock min uppfattning av saken.
I helgen var jag hos mina älskade vänner SB och KF där vi dekanterade rödvin. På riktigt! Något som inte tillhör mina vanliga vin-drickar-rutiner kan erkännas. De har fått en dekanterings-karaff som vi givetvis var tvungna att prova! Är det någon skillnad?
Menu's Wine breather carafe ska vara väldigt effektiv och ge vinet den smak och doft det annars tar uppåt en timme för vinet att få om man dekanterar på vanligt vis, dvs när man "bara" häller upp vinet i en karaff. Det speciella med denna är att den "sprinklar" ut vinet längst karaffens hals, på så sätt får mer av vinet att komma i kontakt med luften än om man häller det i en rak stråle. Luften är vad man vill komma åt. Eller ja, vad man vill att vinet ska komma åt. Kontaktytan mellan vinet och luften. Processen tar ca 2-3 minuter per hällning, man låter först vinet luftas påväg ner i karaffen, sen låter man den göra samma sak påväg tillbaka ner i vinflaskan.
Skillnaden var mycket större än vad vi trodde den skulle vara. Unga viner som inte lagrats anses "öppnas" och bli mjukare i smaken av att dekanteras, medan äldre viner också vinner på det då man även låter eventuell fällning (de mörka flarn/grums som kan finnas i botten av flaskan, det är inte dåligt, bara ett skönhetsfel) stanna kvar i flaskan.
Doften från det odekanterade och det dekanterade vinet bekräftade de lärdes profetia. Vi provade dels Ecologica samt Fetzer och båda två hade genomgått en otrolig förvandling. Mjukare, rundare, fylligare. Ecologican som jag ansåg ha en ganska skarp, lite stickig doft innan hade nu förvandlats till en lockande, vaniljartad historia med ett sidospår av hallon. Fantastiskt! Smakskillnaden följde samma kurva även om den inte var lika överväldigande som doftens.
Vi var alla tre förvånade över de stora skillnader som dekanteringen faktiskt förde med sig och diskussionerna tog långa, vindlande svängar! Produkten kanske är lite överdriven, men att vinerna vinner på att hällas upp och låtas luftas, det är ett faktum. De lärda har fortfarande rätt och får behålla stafett-pinnen ett tag till. Hädan efter ska det hällas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar