Fyllda championer med potatismos och marinerade linser

Jag trodde verkligen jag hade publicerat detta recept tidigare men när jag försökte hitta det för att tipsa min fina syster så insåg jag att det bara var i mitt huvud. Här kommer det då, sjukt goda championer och lite tillbehör! Enjoy!

Fyllda championer, som tillbehör så räcker kanske 3-4 per person, vi hade dem som en ganska stor del av måltiden, som i övrigt bestod av potatismos, marinerade gröna linser och lite överblivet svampfräs, så vi åt kanske 5-6 st var. Självklart så beror det på person, hunger, tidpunkt, geografi, väder, situation, molnens gång på himlen, om en katt jamade vid övergångsstället eller inte, osv, osv. Ni fattar.

För 2 personer:

10-12 stora championer
2 charlottenlökar
Margarin och salt

Sätt ugnen på 200 grader (i varmluftsugn så räcker det med 175), bryt försiktigt bort fötterna på svamparna, lägg hattarna med hålet uppåt i en smord, ugnsäker form. Är de väldigt välvda kan du behöva skära loss lite av toppen för att de ska kunna ligga säkert på plats i formen. Hacka fotbitarna fin-fint. Så smått som möjligt faktiskt. Likaså med charlottenlöken. Fräs sedan hacket i en del margarin eller olja, salta och smaka av.

Salta lite i själva hattarna och fyll dem därefter med det frästa hacket. Försök få i så mycket som möjligt och klicka sen på ca en halv tesked margarin på toppen av varje svamp. In i ugnen och låt de stå där ca 25-30 minuter.

Potatismoset görs genom att putsa potatisarna, skära ner dem i bitar och låta koka tills de nästan går sönder. Häll av det mesta av vattnet, ha i lite soja- eller havremjölk (eller grädde!), margarin, salt och peppar. Mixa eller vispa ihop det hela till önskad konsistens. Börja hellre med lite för lite vätska så det inte blir en soppa av det hela!

De marinerade linserna tillförde lite syra till denna komposition, vilket verkligen satte pricken över i'et. Helst ska de kylas innan de serveras, då hinner smakerna sugas in i linserna ordentligt!

Använd gröna linser, de kokar inte sönder på samma sätt som röda. Koka dem i ca 15-20 minuter, de ska  ha lite tugg kvar i sig. Kan man säga al dente om annat än pasta? Kan man det så ska det ordet in i meningen över. När de fortfarande är varma så tillsätter du en halv hackad rödlök (jag hade 1,5 dl torra linser), en skvätt rapsolja, gärna kallpressad och en lite större skvätt balsamvinäger. I med salt och svartpeppar och låt som sagt gärna stå kallt nån timme eller så. Jag har svårt att uppskatta hur stora dessa skvättar är, men jag tror det rör sig om kanske en fjärdedels deciliter? Skulle nog säga att jag har lite mer balsamvinäger än olja. Så plus, minus. Smaka av är mitt goda (haha) råd!

Ha det gott (jag är ju så fyndig idag!)

Varjedag-burgarna och bästa hommusen

Ett stående inslag i min matlagning är helt klart dessa kidneyböns-burgare. De är inte särskilt avancerade så de går snabbt att laga och de är grymt goda!

Det svåra med vego-burgare är att få dem att bli mer intressanta än brynt gröt eller sönderstekt kalahari-ökensand. Att få in ett tuggmotstånd utan att bli att de blir torra, att få dem saftiga utan att de slutar som en puré på tallriken.

Vad jag kommit fram till är dels att använda bönor som man kokat själv. Just kidney-bönor tycker jag är ganska svåra att få "lagom", därför brukar jag låta dem ha kvar lite tuggmotstånd vilket då gör att de lämpar sig ypperligt för dessa burgare! Annars kan du även använda dig av en del hela ingredienser som gröna ärtor och majskorn. Även grovt hackade nötter eller grovriven morot gör burgarna lite roligare än när allt är en söndermixad massa.

Ja, så till receptet! För ca 4-6 burgare vilket då räcker till 2-3 personer gäller följande:

ca 300 g kidneybönor, kokade (jag kokar alltid upp ett helt paket och fryser in det som jag inte använder där och då, skönt att slippa förbereda ett dygn innan man ska laga maten!)
1 finhackad gul lök
1 finhackad vitlöksklyfta
1-2 msk tomatpure
ca 1 tsk sambal oelek
paprikapulver, en tsk kanske?
0,5-1,5 dl vetemjöl
rapsolja till stekningen
Salt, peppar och lite grönsaksbuljong
En skvätt sojasås

Börja med att fräsa lök och vitlök i lite olja, ha sedan i paprikapulvret, sambalen och tomatpuren och låt steka ihop nån minut. Mosa under tiden kidneybönorna i en skål men puréa dem som sagt inte. Tillsätt sedan fräset och de övriga ingredienserna. Ha i vetemjölet sist, ta såpass mycket att du kan forma burgarna utan att de faller sönder när du steker dem, men undvik en torr stabbig deg. Prova gärna att steka en liten mini-burgare först och smaka av om du har den konsistens du önskar.

Stek i ganska mycket olja, vill man ha lite krispigare yta så kan man panera dem i vetemjöl, ströbröd eller sesamfrön.

Jag äter dem ofta till klyftpotatis (här hade jag lyxat till med några jordärtskockor också) med en klick hommus till. Potatisen är bara att klyfta, häll på lite olivolja, strö över havssalt och svartpeppar, låta stå i ugnen på 200-225 grader i 20-30 minuter.

Min hommus gör jag på en burk konserverade kikärtor, ca 0,5 dl olivolja, ungefär lika mycket vatten,  0,5-1 tsk salt, 1-2 vitlöksklyftor och om det finns  tahini hemma så i med ca en matsked sådant! Mixa allt till en jämn smet, smaka av och njut till ALLT! Supergott pålägg och tillbehör till så gott som alla maträtter! Mums!

Våfflor!

När jag var liten bodde jag i Nykvarn, en liten bortglömd by i periferin till Södertälje som då benämndes som "stan" i bybo-mun. Då jag blev lite äldre, tidig tonåring, så fick jag på egen hand ta bussen in till "stan" vilket givetvis var ett äventyr som krävde mod och förnuft, allt det som en 13-åring anser sig vara full utav! En av de mina små traditioner då var att gå till ett litet fik inne i Telgehuset där de serverade våfflor. Man fick en våffla med blåbärssylt och grädde för 10 kr (värmd i micron, finfint!) och jag minns hur denna lilla handling fick mig att känna mig så självständig och vuxen!

Såhär 17 år senare så anser jag nog att jag fortfarande saknar en del förnuft och mod mellan varven, men känslan då när man som tonåring börjar kunna ta egna "viktiga" beslut och tar de första staplande stegen in i vuxenvärlden... Det är stort! Det är en stolthet i varje handling man gör. Tonåren. Härliga och hemska!

Våfflor är ju iallafall sjuuukt gott och jag har tänkte dela med mig av det godaste våffel-receptet! Jag har försökt meckat lite med bovetemjöl, rismjöl och vetemjöl men ändå upplevt att veganvåfflorna inte blir sådär härligt lätta och krispiga som man vill ha dem. Detta superenkla recept funkade dock kalas! I mina tidigare prover har jag haft bakpulver som jäsmedel men här använder man jäst, vilket förvisso gör att smeten måste stå en halvtimme innan dess att man börjar grädda, men det är väl värt väntan!

Hallonsylt och tofulines vaniljglass som tillbehör, eller om säsongen tillåter, färska jordgubbar!

Svampskörd, ett minne blott?

Med tanke på dagens nyheter om att en parasit, dvärgbandmasken, har hittats i Sverige och att detta skulle kunna begränsa de fantastiska möjligheter vi har att ta tillvara på skogens alla läckerheter så kom jag och tänka på den svamp-middag jag, Sanna och Kalle hade för ett tag sedan.

Syftet var att laborera fram nya recept för att kunna utnyttja all den svamp som de torkat, förvällt och fryst in det senaste året. Svamp är ju otroligt gott dock kan det bli något långrandigt med tanke på att man oftast håller sig till svamprisotto, stekt svamp på macka och ibland kanske man lyxar till med någon svampsoppa eller svampsås. Därefter tar fantasin lätt slut. Har man då gått i skogen x antal timmar, plockat på sig enorma mängder svamp som man kärleksfullt tagit omhand (skära, dränka och koka, är inte det höjden av kärleksfullhet så säg) så vill man ju inte gärna känna "svamp IGEN?!" när man väl tillreder läckerheterna.

Därför satte vi oss för att brainstorma fram nya friska idéer så svampen kunde komma in och återta sin tron i kungadömet mat!

Resultatet blev följande, nakenhavre-otto med svampburgare, klassiskt stekta höstkantareller och därtill en liten bädd av ruccola där inlagda kronärtshjärtan vilade.

Havre-otton gjorde vi på samma sätt som en vanlig risotto, bara att vi bytte ut riset mot det mer närodlade havret. Hittar ni inte naken havre kan man givetvis ta ris istället, eller om man fortfarande vill hålla sig nära så kan man göra samma sak med matvete. Finhacka en lök, fräs den tillsammans med lite blandsvampshack i lite olja och låt sedan havrekornen bekanta sig ett tag med dessa ingredienser för att sedan ösa på med vätska a lá buljong i vanligt riosotto-rörar-manér (ett par dl i taget för att få alla smaker att gå in i kornen).  Koktiden blir totalt ca 30 minuter. Smaka av så att kornen inte kokar sönder totalt, lite motstånd anser iallafall jag att det ska finnas kvar.

Till  svampburgarna så hade vi:

ca 250-300 gram fryst förvälld blandsvamp
ett par nävar torkade trattkantareller (vars vatten vi sen även använde i "otton", ett smakfullt tips!)
2 klyftor vitlök
1 gul lök
1 halv grön chili
2 grovrivna morötter
1 msk torkade höstkantareller som vi mortlat
3 msk no-egg (kan uteslutas, ha då i lite mindre ströbröd och ta istället en del vetemjöl så du har något som håller ihop det hela)
Ströbröd tills smeten känns lagom formbar, nån deciliter eller två. Beror på hur blöta svamparna är i sig!
Smaka av smeten med salt och svartpeppar, i slutänden ska den vara lite stabbigare än på bilden.

Hacka svampen men behåll de torkade uppblötta kantarellerna hela vid sidan av. Finhacka den gula löken och stek i lite olja, blanda den sedan med resten av ingredienserna. Chilin finhackas (kan bytas ut mot en halv till en tesked sambal oelek) vitlöken pressas och vi blandade ut no-egg med ett par matskedar vatten, vilket vi i efterhand insåg var lite onödigt eftersom smeten var ganska blöt i sig.

Forma till bollar och platta ut till burgare, vill du dekorera dem så placera en av de hela trattkantarellerna på burgaren och tryck ner den lite. Panera dem sedan i ströbröd och om du valt att ha med den lilla sigill-svampen så får du använda en fuktig liten svampborste eller dylikt för att få bort så mycket av ströbrödet som möjligt från svampen, annars kommer den inte synas. Stek i ganska rikligt med olja så ytan blir krispig och god!

Det kan vara lite svårt att få till konsistensen så burgarna, de kan lätt falla isär när man steker dem, det var därför vi valde att använda oss av no-egg, ett preparat jag annars sällan använder.

Krama vattnet ur trattkantarellerna och stek upp dem med lite salt, skölj ruccolan, fiska upp kronärtshjärtana ur burken, lägg upp allt vackert till dig själv och dina gäster och njut!

Håll tummarna för att vi ska kunna fortsätta hämta godsaker ur skogarna utan att bli infekterade av parasiter. Livsmedelsverket har lovat att gå ut med förhållningsregler kring det hela innan dess att bär och svampsäsongen börjar, så håll utkik! Cheerio!


Uppdatering, 16/2, det verkar alltså som att hundar är bra värddjur för maskarna och därför ska man vara noga med att tvätta händerna efter att klappat på hundar som fått springa lösa i skogen. Det är i Uddevalla-trakten som parasit-äggen som hittats så där bör man vara lite extra vaksam, ju längre bort desto mindre troligt är det att parasiten finns. Skölj svampar och bär noggrant, för att vara helt säker så ska man koka eller steka allt från skogen innan man äter det. Maskarna överlever både djupfrysning och torkning.

Kompatibla komponenter?

Jag tittade i kylen i veckan, tänkte att jag skulle försöka mig på något enkelt. Enkelt men fint. Hittade rotsaker som vanligt såhär års, tofu, bladgrönt och avokado. Jag beslöt mig för att vara vågad och dra ihop det karga vintersveriges begravda delikatesser och östra asiens (i vissa fall) mjuka livsåskådning.

Med en nyslipad kniv lekte jag fram klyftor av potatisen, den gula löken klöv sig själv varpå jag trallande gick över till palsternackans stavar...

I crescendot innan första aktens slut brast jag ut i en stormande aria och havssaltet stänkte över köket medan pepparkvarnen dansade de sista dramatiska stegen över verket. Till de sista tonerna så försvann allt in i ugnens hetta, 200 grader i varmluftsugnen, 225 i vanlig och väntan var den sedvanliga paustiden på 20-30 minuter.

Hrm. Ja. Så till den ödmjuka tofun.

Tofu används flitigt i länderna kring kinesiska havet. Det innehåller som de flesta hört väldigt bra protein (med bra innebär att det lätt tas upp av kroppen eftersom sojabönan innehåller de flesta aminosyror som kroppen behöver för att bland annat bygga muskler) helt ok fett och mycket kalium. I de länder som jag varit i så har jag hört att man MÅSTE göra något av de torkade sojabönorna eftersom de annars är för hårda för kroppen. De använder med andra ord aldrig sojabönan enbart kokad så som vi gör med kikärtor, kidneybönor osv. Jag har använt bönan som den är och inte upplevt några större problem men det kanske kan vara något att tänka på om man har känslig mage.

HUR SOM så tog jag min tofu, skar den i skivor, kryddade med salt, paprikapulver, lite chilipulver och tillsist panerade jag skivorna i sesamfrön. Jag var inte helt säker att fröna skulle sitta men stekte på relativt hög värme i ganska mycket rapsolja vilket fungerade fint.

Salladen sprinklades med lite olja, salt och peppar och lades upp på tallriken tillsammans med avokadon. Resultatet SÅG bra ut, komponenterna var och en för sig var också helt ok, möjligen att man skulle vilja ta i lite mer med kryddningen på tofun. Att låta den marineras ett tag i lite sesamolja, soja och vitlök tror jag starkt på. Rotsaker älskar jag ju och sallad kommer alltid in som en bra bytning. Dock anser jag i efterhand att kombon inte riktigt höll. Sesam och rotsaker... njä. Jag skulle tipsa om att göra de två för sig, att göra bönbiffar eller dylik till rotsakerna och koka ris och eventuellt slänga ihop en dipsås till tofun. 

Friskt vågat, hälften vunnet. I detta fall kunskapen om kraschen som (ibland) inträffar när två världar tvingas ihop utan dess samtycke. (Ps. jag kan inte ett skvatt om opera.)