Plommonsylt

Fruktträd är ju en fantastisk uppfinning! De står där hela året, bara står där. Ibland gigantiska, ibland taniga, ibland mellanstorlek och då och då fantastiskt klättervänliga. Visst bör man ge dem lite skötsel men även utan detta så lyckas de producera frukt över förväntan!

Det kan vara förrymda äppelträd som står längst skogsbrynet, vilda körsbär eller trogna plommon som fortfarande står på vakt till det hus som för länge sedan rivits.

Medan de står tyst och snällt hela året så är det något som händer nu i slutet av augusti och i september. Helt plötsligt regnar det frukt. Träden kastar av sig de mogna äpplena, plommonen och krikonen. Markerna runt om svämmar över med frukt av olika kvalité men är man där i tid så kan man ta tillvara på det mesta!

Jag städade härom dagen området under ett plommonträd. Ett ganska stort sådant och när jag var klar hade jag en kasse full av dåliga plommon och två kassar fyllda med bra. Frågan är ju då bara vad gör man med så mycket plommon?

Efter att ha bläddrat i Jan Hedhs "Sylt och marmelad" så tänkte jag iallafall börja med det som verkade enklast, nämligen sylt. Jag ändrade receptet lite och gjorde två olika satser. Eftersom jag nu mest går hemma i väntan på att få reda på något om min tilltänkta utbildning inom lantbruk så har jag lite tid att döda. Vilket är ganska bra mellan varven speciellt då detta sylteri tog mycket mer tid än jag trodde...

Först, eftersom jag hade de gulgröna plommonen så skulle de skållas. Så jag kokade upp massa vatten, tog sedan grytan av plattan och i med plommonen ett litet tag medan jag fyllde en annan bunke med kallt vatten som jag sedan flyttade över frukterna till. Att ta av skalet var sedan inga problem, kärnorna kivades lite dock så det är rekommenderat att ha en vass kniv, oömma fingrar och ett förkläde (de är hala, blöta och geggiga).

Under ytan...

Till en sats använde jag 1200 gram plommon, innan skållning och urkärning that is. Jag skulle kanske uppskatta det till ca 1,5 liter om man inte har någon våg. 600 gram socker (1 dl väger nästan 100 gram. Jag kommer nog köra på 500 g nästa gång, tyckte den blev lite för söt) och saften från en citron. Önskar man någon mer smaksättning så funkar vaniljstång, apelsinskal, kryddnejlikor eller vad du nu vågar dig på att prova!

Du kommer märka att när plommonen skalats och skurits upp så börjar de bli bruna, precis som äpplen. Pressa därför gärna lite citronsaft över dem då och då så blir det inte lika mycket oxidering!

Sedan geggade jag ihop plommon, socker och citronen, täckte med plastfolie och lät det stå i rumstemperatur ett dygn. I den andra satsen hade jag även i ca 12 kryddnejlikor och 5 stjärnanisbitar.

Dag två så kokade jag upp en sats i taget. Ta bort så mycket skum som möjligt och koka till 105 grader eller tills den börjar gelea sig. Det tog kanske en kvart-tjugo minuter. Det skvätter ganska rejält så gör inte detta efter att du har storstädat. Ta heller inte en fin kastrull där saker gärna bränner fast. Då får man stå och skrubba ett antal dagar efter för att få bort allt det svarta... Även om jag inte är överförtjust i teflon så vore det löjligt att påstå att det inte underlättar rejält.

Min fina kastrull blev ren igen efter mycket gnuggande

Den första satsen som var naturell (och som jag brände) hade jag svårt att få upp till 105 grader så den blev ganska flytande men helt okej som sylt.

Den andra satsen med nejlikor och stjärnanis som jag gjorde i teflongrytan kom upp till 105 lite snabbare än jag trott och antagligen lite över det också vilket gjorde den mer marmeladig i konsistensen. Vilket är helt okej (och lärorikt för) min del!

Glasburkarna jag använder för att förvara sylten (och uppenbarligen marmeladen) i har jag låtit sterilisera genom att koka dem i ca 5 minuter. Sedan fyllde jag dem med sylt och vände upp och ner på dem direkt så den luft som fanns kvar i burken också steriliseras genom att pressas genom den kokheta sylten! På det viset håller den sig längre så länge burken är obruten.

Nästa projekt blir att ta sig an äpplena och krikonen!