Grönkålstider!

Jag är inte en av dem som kan äta grönkål året om och ständigt fascineras av dess unika smak. Jag kan utan tvekan SE den hela året och tycka den är helt fantastisk som växt! Speciellt under dessa kalla månader då den ståndaktigt står kvar i trädgårdslandet, vitalt grönskimrande med ständigt nya blad på utväxt utan att bry sig om varken minusgrader eller frost.

Sen äter jag den gärna då och då, mest i form av soppa. Kanske är därför jag inte äter grönkål oftare, det enda jag egentligen vet att göra med den är just soppa. Och oavsett hur god en soppa är så blir det lite träligt att äta samma sak allt för ofta. I min mening. Förslag på grönkålsrätter mottages därför gärna! Jag menar, det är ju en väldigt nyttig, lättodlad växt som man ofta får tag på lokalt. Vi får vår från våra fina vänner A&J som bor strax utanför Kalmar så den är extremt lokal och miljövänlig! =)

Den grönkålssoppa jag gör är då som följer:

Ca en halv systembolaget påse med ganska hårt packad grönkål
Omkring 2 liter vatten
1/3 rotselleri
3 små gula lökar
1 vitlöksklyfta
1 buljongtärning
1 förpackning kikärtor (ca 3 dl färdigkokta om du gör den processen själv)
1 liten förpackning havregrädde
En klick margarin
Salt, peppar, cayenne, chili (ca en halv färsk eller om du har i torkad i kvarn så dra några varv) muskot och ca 5-7 kryddpepparkorn
Lite rapsolja

2 dl okokt matvete
4 dl vatten till detta

Börja med att skölja och sätta igång matvetet. Det får koka för sig självt i en egen kastrull. När den väl är på spisen så börjar du ansa grönkålen, dvs skära bort alla grova stjälkar och vid behov även bladnerver. Hacka grönkålen grovt. Skala och skär upp rotsellerin i mindre bitar. Hacka löken samt vitlöken och fräs dem i lite olja i en stor kastrull/gryta.

Jag börjar som smått lära mig detta med att inte ta kastruller där allt får plats preciiiis. På så sätt slipper man väldigt mycket spill på spisen som är irriterande svårt att torka bort. Vet inte varför jag envisas med små kastruller. Kan vara att jag tänker att det är minde att diska då men... Nej, jag har inte alltid ett bra svar på varför jag gör saker. Antar att jag sparar på vissa tankar/beteenden så jag kan lära mig mer på senare dar? Kanske kanske. Hur som, tillbaka till grönkålssoppan.

Slå därpå i vattnet, grönkålen, rotsellerin, buljongen och kryddpepparkornen. Låt stå och sjuda ca 10-15 minuter och någonstans där bör även matvetet vara färdigt. Vetet är ju som ris där allt vatten ska koka in i kornen. Låt matvetet stå och vänta på sin tur, rekommenderat någon annanstans än på den varma platta.

Ös därefter i kikärtorna i soppan och kör sedan det hela (förutom matvetet då) i en matberedare eller har du en sådan briljant mixerstav så använd den för himlarnas skull! Åter igen, har du ingen mixerstav, skaffa dig en. En sjukt bra uppfinning! När soppan är mixad så spär du ut den med havre- eller sojagrädde, häller i matvetet och börjar därpå processen med att smaksätta det hela! Det krävs ganska mycket salt så var inte blyg där. Jag skulle tro att jag har i ett kryddmått av de andra kryddorna men sådant känner du av själv! Min åsikt är att soppor gärna får ha lite hetta i sig, speciellt den här årstiden!

Ät, njut och var extra nöjd med tanke på den järn, c-vitamin- och kalciumkick denna måltid ger dig!

Plommonsylt

Fruktträd är ju en fantastisk uppfinning! De står där hela året, bara står där. Ibland gigantiska, ibland taniga, ibland mellanstorlek och då och då fantastiskt klättervänliga. Visst bör man ge dem lite skötsel men även utan detta så lyckas de producera frukt över förväntan!

Det kan vara förrymda äppelträd som står längst skogsbrynet, vilda körsbär eller trogna plommon som fortfarande står på vakt till det hus som för länge sedan rivits.

Medan de står tyst och snällt hela året så är det något som händer nu i slutet av augusti och i september. Helt plötsligt regnar det frukt. Träden kastar av sig de mogna äpplena, plommonen och krikonen. Markerna runt om svämmar över med frukt av olika kvalité men är man där i tid så kan man ta tillvara på det mesta!

Jag städade härom dagen området under ett plommonträd. Ett ganska stort sådant och när jag var klar hade jag en kasse full av dåliga plommon och två kassar fyllda med bra. Frågan är ju då bara vad gör man med så mycket plommon?

Efter att ha bläddrat i Jan Hedhs "Sylt och marmelad" så tänkte jag iallafall börja med det som verkade enklast, nämligen sylt. Jag ändrade receptet lite och gjorde två olika satser. Eftersom jag nu mest går hemma i väntan på att få reda på något om min tilltänkta utbildning inom lantbruk så har jag lite tid att döda. Vilket är ganska bra mellan varven speciellt då detta sylteri tog mycket mer tid än jag trodde...

Först, eftersom jag hade de gulgröna plommonen så skulle de skållas. Så jag kokade upp massa vatten, tog sedan grytan av plattan och i med plommonen ett litet tag medan jag fyllde en annan bunke med kallt vatten som jag sedan flyttade över frukterna till. Att ta av skalet var sedan inga problem, kärnorna kivades lite dock så det är rekommenderat att ha en vass kniv, oömma fingrar och ett förkläde (de är hala, blöta och geggiga).

Under ytan...

Till en sats använde jag 1200 gram plommon, innan skållning och urkärning that is. Jag skulle kanske uppskatta det till ca 1,5 liter om man inte har någon våg. 600 gram socker (1 dl väger nästan 100 gram. Jag kommer nog köra på 500 g nästa gång, tyckte den blev lite för söt) och saften från en citron. Önskar man någon mer smaksättning så funkar vaniljstång, apelsinskal, kryddnejlikor eller vad du nu vågar dig på att prova!

Du kommer märka att när plommonen skalats och skurits upp så börjar de bli bruna, precis som äpplen. Pressa därför gärna lite citronsaft över dem då och då så blir det inte lika mycket oxidering!

Sedan geggade jag ihop plommon, socker och citronen, täckte med plastfolie och lät det stå i rumstemperatur ett dygn. I den andra satsen hade jag även i ca 12 kryddnejlikor och 5 stjärnanisbitar.

Dag två så kokade jag upp en sats i taget. Ta bort så mycket skum som möjligt och koka till 105 grader eller tills den börjar gelea sig. Det tog kanske en kvart-tjugo minuter. Det skvätter ganska rejält så gör inte detta efter att du har storstädat. Ta heller inte en fin kastrull där saker gärna bränner fast. Då får man stå och skrubba ett antal dagar efter för att få bort allt det svarta... Även om jag inte är överförtjust i teflon så vore det löjligt att påstå att det inte underlättar rejält.

Min fina kastrull blev ren igen efter mycket gnuggande

Den första satsen som var naturell (och som jag brände) hade jag svårt att få upp till 105 grader så den blev ganska flytande men helt okej som sylt.

Den andra satsen med nejlikor och stjärnanis som jag gjorde i teflongrytan kom upp till 105 lite snabbare än jag trott och antagligen lite över det också vilket gjorde den mer marmeladig i konsistensen. Vilket är helt okej (och lärorikt för) min del!

Glasburkarna jag använder för att förvara sylten (och uppenbarligen marmeladen) i har jag låtit sterilisera genom att koka dem i ca 5 minuter. Sedan fyllde jag dem med sylt och vände upp och ner på dem direkt så den luft som fanns kvar i burken också steriliseras genom att pressas genom den kokheta sylten! På det viset håller den sig längre så länge burken är obruten.

Nästa projekt blir att ta sig an äpplena och krikonen!

Kall Koreansk Sommarmat

Jag bodde i Sydkorea för ett antal erfarenheter sedan. Ungefär lika många som antalet hopp en groda tar på vägen över en hårt trafikerad autobahn, för att komma tillbaka till sin barndoms å och ta hand om rasens fortlevnad.

Där borta i landet för länge sedan så åt jag otroligt mycket god mat! Bland annat så var det en nudelsoppa som serverades kall. Med isbitar i! Fantastiskt under varma, tryckande sommardagar. Smaken i sig var egentligen inte fantastisk, men jag kan ändå längta efter den av någon märklig anledning.

Häromdan, när det var så varmt och kvavt ute så kände jag att det var dags att försöka mig på att laga den. Med tanke på att det som sagt varit tusentals vågor som slagits mot land sen dess att jag åt denna soppa sist, att jag inte något recept, namn eller mer än ett vagt minne om vad som var i så gjorde jag min egen, försvenskade variant.

I orginalet TROR jag man använder sig av glasnudlar, kanske var det sötpotatisnudlar, nashipäron, gurka, is och någon typ av buljong. Kanske nån salladslök men inte mycket mer än så. Väldigt enkel med andra ord.

MIN variant blev lite annorlunda, jag valde att lägga till tofu för att få i mig någon typ av protein, så jag började med att steka upp bitar av den med sesamolja och koreansk soja som är lite lättare i smaken än den kinesiska och japanska.

Samtidigt så kokade jag glasnudlar i lite grönsaksbuljong, som gjorde dem lite giftgula, alltid roligt! Jag hällde ut lite av buljongen och ersatte med kallt vatten och isbitar för att få den kall så snabbt som möjligt.

Sen la jag till lite citron, gjorde smala stavar av gurka, skalade och skivade ett vanligt svenskt päron (fanns inga nashi i affären) droppade i lite sesamolja i soppan och travade tofubitarna som ett triumferande fyrtorn på ön av nudlar!

Resultatet blev väldigt fint, om jag får säga det själv men smakerna hade kunnat vara lite starkare. Jag vet inte om man ska låta gurkan och nashi/päronbitarna ligga i buljongen någon timme innan man häller i nudlarna så själva vätskan får lite mer smak.

Det är förvisso en anspråkslös soppa som inte ska smaka så mycket, men den är otroligt svalkande och fräsch. Perfekt varma sommardagar när man tröttnat på sallader, grillning och majskolvar!

Väl värt att försöka sig på igen! Justera, gör om, gör bättre! =)

Rotsakslasagne med pizzasallad

I höstas kom min fina vän Laban över och hälsade på från det märkliga landet utanför 08-området. Med sig hade han en kasse full med jordärtskockor! Både besöket och skockorna mottogs med stor glädje.

Liggades i sin påse med en del jord så har de snällt övervintrat hos mig och häromdan använde jag de sista skockorna. Små skott hade visats sig på en del men de bröt jag kallhjärtat loss. Sin sista färd fick skockorna i tratten ner till matberedarens rivjärn tillsammans med modiga morötter, rabiat rotselleri och palsternackor som ceremonins präster.

Det vi gjorde denna afton var en rotsakslasagne med följande ingredienser:

300 g jordärtskockor
100 g rotselleri
2-3 palsternackor
2 morötter
2 gula lökar
1 röd chilifrukt
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
salt, peppar och lite pulverbuljong

Lasagneplattor

Vit sås gjord på följande:

6-7 dl havremjölk
50 g margarin
0,5-1 dl vetemjöl
Veganparmesan
Buljong, salt, 1 tsk sambal oelek och lite riven muskotnöt

Som sagt så kördes alla rotsaker i matberedaren, det går ju att riva för hand också, med ett grovt rivjärn, har man dock en matberedare så sparar man mycket arbete, hud och blod. Vitlöken och chilin hackas fint, löken skivas och allt steks i olja. Häll därpå i tomatkrosset och kryddorna. Låt puttra i ca 10 min medan du gör den vita såsen.

Då smälter du margarinet och reder vetemjölet med det. Du kan behöva ha i lite av havremjölken för att det inte ska bli för torrt. Vispa sen i resten av havremjölken samt kryddningen, låt det sen puttra ett tag så den tjocknar till. Ibland blir den lite för rinnig och då behövs lite extra redning. Om du häller mjöl direkt i så kommer du bara få massa klumpar. Ta istället ett separat glas och ha i lite vetemjöl och max lika mycket vatten/havredryck som mjöl och vispa ihop till en smet som du sen häller i såsen!

Smaka av både röran och såsen innan du pussla ihop lasagnen. Ha eventuellt i fler kryddor om det behövs, börja därefter med att hälla lite sås i botten på ugnsformen så att inte lasagneplattorna bränner fast. Lägg därpå i ett lager plattor, ös på med rotsaksröran och lite mer vit sås, sen ett lager plattor till osv. Det burkar bli ungefär 3 lager plattor. Avsluta med ett lager sås.

Låt stå i ugnen på 200 grader i ca 40 minuter.

Jag serverade detta med en väldigt god och lättlagad "pizzasallad" gjord på följande sätt:

Ett halvt vitkålshuvud, finstrimlat. Vill du ha den mindre krispig så krama eller "knåda" strimlorna ett tag. Lägg dem i en skål och koka upp en dressing gjord på:

0,5 dl vatten
0.5 dl ättiksprit
0,5 dl rapsolja
0,25 dl socker
0,75 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar

När det kokat upp så häller du den över vitkålen och rör om. Låt stå i minst en timme.

Perfekt att frysa in i matlådor till kommande vecka!

Någonstans har jag läst att jordärtskockor inte klarar sig särskilt länge i kylskåp så om man odlar dem själv kan man låta dem ligga kvar i jorden under vinter och blir då lite sötare när de får ligga i den frusna jorden. Jag kan dock intyga att de på intet sätt blir förstörda av att istället ligga i kylskåpet om man vill njuta av dem under de snötäckta månaderna. Så länge de har lite jord med i påsen funkar det utmärkt!

Ha det gott i försommarvärmen!

Mangoldrullade, butternutsquash-soppa och majs!

Malmö. Jisses folk, här har vi valmöjligheter!

Istället för standardutbudet på en eller en halv veganrätt som man brukar hitta på de flesta ställen runt om i Sverige så finns här 5-6 olika alternativ! Väldigt roligt och ovant så det tog ett tag för mig att välja när vi skulle beställa mat. Jag vill ju ha allt! =)

Jag blev spontant bjuden till Malmö och Köpenhamn över helgen av min finaste fina Daniel! Midsommar spenderades i Danmark, först med ett besök på Lousiana och sedan mysigt strosande längst Köpenhamns gator.

Dagen efter blev det en rundtur i Malmö. På Möllan handlade vi famnen full av grönsaker (för löjligt låga priser) och kom sedan hem till Dennis härliga lägenhet för att försöka pussla ihop något av det vi införskaffat.

Vår gemensamma kreativitet ledde oss fram till detta:

Det blev alltså rullader av mangoldblad fyllda med en fräst grönsaksröra av äpple, gul lök, finhackade brytbönor och snackspaprika. Detta stektes upp i lite olja och balsamvinäger. Sedan pudrade jag över någon matsked vetemjöl och rörde ut med ca 1,5 dl havregrädde så det blev lite krämigt. Saltade, pepprade och öste upp ca en halv till en deciliter av röran på varje tillskuret mangoldblad, den grövsta delen av stjälken tog jag bort för att kunna rulla dem ordentligt. Låste rullarna med en tandpetare för att sedan steka lätt i olja och salt.

Soppan gjordes på enklaste möjliga sätt. Vi skalade halva squashen och skar den i bitar, hackade en lök samt skalade en vitlöksklyfta. Allt lades i lite vatten (ett par dl på sin höjd) med en buljongtärning och fick sedan koka i ca 15-20 minuter. Därpå mixades det till en soppa och smaksattes med havregrädde, lönnsirap, salt och peppar. Till den hade vi krutonger av tunt skivat bröd som stektes/friterades i ganska mycket saltad olja tills de fick fin färg på båda sidorna. I efterhand kom vi på att lite chili hade passat bra i soppan, så det är ett tips!

Som synes på bilden så serverades denna tallrik som en helig treenighet varav den sista delen bestod av härligt krispiga, färska majskolvar! Kanske bara jag, men jag gillar äta majs genom att försiktigt bryta loss korn för korn med tänderna. Utan olja eller salt. Bara så. Rent, krispigt, sött och inget som fastnar mellan tänderna eller som kladdar ner fingrarna!

Till efterätt köpte Daniel lyxglass till oss alla nere på Dolce Sicilia vars glass alltid är dagsfärsk och det finns massor av sorbet-smaker! Mmm...

Vad är inspiration?

Taget från Wikipedia:

Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting). Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande).

Med andra ord är det inte så konstigt att jag saknar inspiration. O här har jag jagat runt som en galning för att förstå vad som är fel med mig som inte känner denna eftertraktade känsla som jag felaktigt trott är grunden för skapandet av blogginlägg, skisser o allt! Hemligheten är alltså att börja tro på den där med stort vitt skägg, eller kanske de med åtta armar eller ett öga. Jag tror jag skippar alla och lägger mig lojt ner i soffan igen, nöjd över att sökandet efter detta ickeexisterande äntligen är över och njuter av lite lättinskaffad glass!

En kladdig muta

Jo jag vet att jag inte skrivit något inlägg på länge, därför kommer nu det första efterrätts-receptet! Socker och fett får en att glömma sådana löjliga saker som tre veckors uppehåll. Funkar på vänner, familj och djur så det borde gälla bloggar också!

Så istället för min dyrbara tid så ger jag nu ett fantastiskt recept på en hasselnöts-kladdkaka!

2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 dl hasselnötter
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
50 g margarin
1 dl havremjölk

Börja med att sätta ugnen på 150 grader och ta fram margarinet något i förväg så det blir rumstempererat.  Blanda sedan margarinet med sockret och lite, kanske en msk, havremjölk, rör det så fluffigt som du kan. Hacka hasselnötterna och blanda ihop allt. Smörj en form med avtagbar kant, ca 22 cm i diameter, häll i smeten, bre ut den något och kör in i ugnen. Den är klar efter ca 40 minuter.

Servera med hallon eller glass!

Ett tips är att så snart kladdkakan svalnat så lägger du in den i frysen och serverar den direkt därifrån, fryst! Då är den härligt seg och perfekt för varma sommardagar! Mums mums!

Eventuella stavfel eller suddiga bilder skyller jag nu på den ögonoperation jag gjorde för ca en vecka sedan. Min syn är inte helt som den ska ännu så ha överseende! ;)

Ett mysterium

Senaste tiden har det hänt något märkligt i mitt liv.

Oavsett vilken maträtt jag än börjar laga om dagarna, så när jag sätter mig till bords är det alltid mackor med tahini och hallonsylt som ligger på tallriken framför mig. Jättekonstigt. Oavsett vilka råvaror jag plockar fram, vilka förberedelser jag än gör. Varje dag ligger dessa mackor där. Det är ett mysterium.

Under tiden jag försöker finna en lösning på detta så sitter jag på Blå Lotus, småpratar med den trevliga personalen och dricker deras goda fruktdrinkar!

Bubblor

Varför gillar vi bubblor?

Alla bubblor gör en glad har jag kommit fram till. Bubbelvatten, bubbelvin, såpbubblor, bubbelplast, det enda som jag inte associerar med något överdrivet positivt är bubbelgum. Det får man mest ont i käkarna av, plus att om det fastnar i håret så måste man klippa sig för att bli av med otyget.

Utöver det så är bubblor alltid en källa till glädje! En rolig fundering i min värld.

Gilla grilla!

Det är vår på riktigt nu! Även om själva Valborgsmässoafton var kall som en vinterkväll så pryds ändå skogsmarkerna av blåsippor och vitsippor! Scillorna som spridit sig från koloniträdgårdarna längst årstaviken bugar mjukt sina himmelsblå klockor mot det spirande gräset. Fortfarande för tidigt för att börja plantera ätbara saker ute, frosten är fortfarande framme om nätterna vilket de flesta grödor är känsliga för. Dock kan det ge väldigt vackra effekter!

Mitt valborgsfirande skedde i det underbara sällskapet av den äldre systern och två av mina nu tre (!) fantastiska syskonbarn. Som seden kräver så grillade vi, första gången för säsongen! Vi skålade in våren med fruktsoda och frysta hallon för ungarna medan vi vuxna även hade en skvätt vitt vin i glasen.

Något som borde införskaffas i år är en elektrisk grilltändare. Den kräver att man har lite framförhållning (och oftast en förlängningssladd) men med tanke på hur dålig tändvätskan är för miljön så känns det som att det inte är något snack om saken! Ska fixa så snart som möjligt! Mental note...

Jag grillade aubergine och svamp. Enkelt och okomplicerat, som livet ska vara! ;) Auberginen skar jag i skivor som jag sen delade i fyra, saltade och lät stå i en kvart innan jag sköljde av saltet och vätskan som den dragits ur. Trädde dem sen på spett, varvat med championerna. Därefter penslade jag dem med en marinad gjord av en del olja, en del soja, svartpeppar, oregano, pressad vitlök och lite citron. Har man tid så blir det väldigt bra om man låter grönsakerna marineras i denna sörja en timme eller så innan man trär upp dem på spetten. 

Till detta så hade vi ugnsrostad potatis och palsternacka, smörbönor marinerade i vitlök, olja, citron, oregano, salt och olja, hommus, tomat och avokadosallad samt bröd! Jag röstar för att det alltid ska finnas många saker att äta utav!

Bilder kommer tids nog

Surdegsstart

Ok, jag har lovat så här kommer det. Det är löjligt lätt att sätta en surdegsstart men det tar ca 5 dagar att få den funktionell.

Jag rekommenderar Saltåkvarns rågmjöl för att baka med. De ekologiska mjölerna har generellt sett bättre jäsegenskaper och Saltåkvarns har aldrig möglat eller betett sig dåligt på något annat sätt för mig, så jag håller fast vid den.

Starta med en större burk, jag har en gammal burk som rymmer ca 1,5 liter som jag använder. Det är viktigt att det finns en del luft i burken så ta inte en för liten. När surdegen väl är igång och den har flyttat in i kylskåpet så låter jag den bo i en vanlig syltburk som rymmer 1 liter. Då räcker det eftersom den aldrig är så stor där som den blir när man startar upp den.

Dag 1

60 g rågmjöl
100 g rumstempererat vatten

Rör ihop dem, konsistensen ska vara något tjockare än välling. Beroende på mjöl, hur färskt det är eller hur det har skördats och malts, så behövs det olika mängder vatten för att få den rätt. Lägg på locket men skruva inte fast det. Ställ det sedan på en undanskymd plats och låt den vila i två dagar.

Under den tiden så kommer den kemiska reaktionen att börja, jäsningen startar och äter sockret i mjölet så det hela börjar gucka till sig på ett perfekt sätt! Mjölksyra och jässvampar i en härlig harmoni. Det är tanken i alla fall, det är inte alltid det går, men för det mesta. Man får prova sig fram lite längst vägen. Det finns lika många sätt att starta och underhålla en surdeg som det finns vägar till Rom. =)

Dag 3

Nu är maten slut så då är det bara att fylla på! Det kan ha bildats en klar vätska ovanpå det hela men det är helt ok. Om det däremot börjar likna mögel så är det bara att slänga och börja om. Det kan hända ifall något gammalt skräp är kvar i burken exempelvis.

Är det dock bara den klara vätskan och det börjar lukta lite surt, kanske har det börjat bubbla lite också, ha då i 90-100 g rågmjöl och 150 g vatten och blanda om. Konsistensen ska nu vara något tjockare än senast men inte fast, ett mellanting mellan välling och gröt men mer mot vällinghållet. Trögflytande med andra ord. Lägg på locket och ställ undan ytterligare ett dygn.

Dag 4

Nu borde surdegen ha rest sig i burken så den vuxit upp med antingen dubbel storlek eller åtminstone en tredjedel. Mata med ytterligare 60-80 g rågmjöl och 100 g vatten och ställ undan på samma sätt som tidigare. Samma trögflytande konsistens.

Dag 5

Även nu ska den ha vuxit till nästan dubbel storlek och nu är den redo att bakas med! Du bakar med ca 300 g av surdegen och börjar då direkt med själva degen, du behöver inte mata den ytterligare en gång.

Det som blir kvar, ca 1 dl (är mer kvar så häll ut det, ju mer surdegsgrund du har kvar desto mer "mat" kommer den kräva vid varje matningstillfälle och tillslut har du ett monster likt växten i "Little shop of horror"!) ska du mata med ytterligare 70 g rågmjöl och 100 g vatten. Blanda ihop det hela väl och skruva nu på locket. Förvara den i kylen tills nästa gång du bakar!

Fortsättningsvis så behöver du mata den ca 1 gång i veckan. Skulle du inte baka en vecka (och därigenom ta 100 g av surgrunden för att få igång surdegen) så häll ändå ut såpass mycket att du bara har 1 dl kvar i burken. Då räcker det med att mata den med 70 g rågmjöl och 100 g vatten. Eftersom jag alltid startar mina surdegar med 100 g surdegsgrund så behöver jag hälla ut lite av grunden (alternativt ge vidare till en vän som då får sin egen surdeg att föda vidare) varje gång för att den inte ska utvecklas till ett glupskt monster!

Lycka till!

Mer bröd!

Åh, just, kom på att jag måste ta reda på hur jag startade min surdeg också så ni kan göra likadant.... Hm... Får se om jag hinner skriva ihop något om det idag också, annars får ni vänta och sukta! =)

Jag har legat hemma i feber och förkylningen från forntiden. Trodde inte vuxna kunde ha feber 5 dagar i rad utan att vara allvarligt sjuka. Förkylning är jobbigt men det är inte (för MIN del) en allvarlig sjukdom. Ändå lyckades jag ha feber i dagarna fem.

Någonstans där stod ändå surdegen och buffade efter uppmärksamhet. Så jag försökte sammankalla lite fokus från mig själv och letade reda på ingredienserna. Hittade då alldeles för mycket olika sädeskross hemma så nu fick det bli ett lite nyttigare bröd!

Det sköna med att vara febrig är att ens inställning blir lite "manjana, manjana" till det mesta. Lite som att gå runt och vara salongsberusad mest hela tiden. I detta tillstånd lyckades jag ändå med att skålla fyra sorters kross och få alla ingredienserna i skålen. Själva knådningen tar min fina degmaskin hand om!

Degen färdigknådad och redo för första jäsomgången

Erkännas ska dock att jag hade i mer vatten än vad jag hade haft om jag varit frisk. Det där med fokus...  Glömde tänka på vattnet jag använt till skållningen så jag öste i vatten i degskålen och kom på det först när vågen sa 300 g. Jag hade nog tänkt ha i 500 g vatten totalt men nu blev det 800 g (500 g var i skålen med skållningen). Ingen fara på taket! Det blev snarare väldigt bra, lite kladdigare men med mjölad handduk så kan man bearbeta de flesta degar!

Mycket mjöl på kökshandduken och så är det bara att vika ihop det hela för att få in lite extra luft!

 Jag försökte öppna mjölpåsen för att få mjöl till jäskorgen vilket orsakade en vit kaskad som sköt upp från påsen och som vackert lade ett täcke över mig och golvet. Fokuset igen. =) Ibland är det skönt att vara sjuk, speciellt då sådana saker blir mer överraskande på ett fnitter-framkallande sätt än på det kanske normala städberoende-sättet.

Limpan på plats i jäskorgen för andra, den lååånga jäsomgången.

Så receptet är då följande!

Kvällen innan / tidigt på morgonen

100 g surdegsstart, blanda upp med 100 g rågmjöl och 180 gram vatten, låt stå över natten / i ca 8 timmar
190 g kross av blandade slag vilket blir ca 2,5 dl. Skålla dem över natten (eller i 8 timmar) med 5 dl kokande vatten som du sedan täcker med plastfilm.

Bakdagen

6 g jäst
De skållade krossen och dess vätska
300 g vatten
800 g vetemjöl special
100 g rågmjöl
(lite ont i örat)
25 g salt
Ca 1 msk rapsolja

Bearbeta degen så länge som möjligt för hand eller med degkrokar. I en degmaskin tar det ca 10-15 minuter att få degen som man vill ha den vilket innebär att degen kan jäsa bra.

Småbröden på plats för jäsning i den mjölade handduken som är uppdragen i veck mellan varje bröd så de inte jäser ihop men ändå har stöd nog för att kunna växa uppåt.

Låt degen jäsa i bunken i ca 1 timme första omgången, stjälp sen upp den på en ordentligt mjölad handduk och vik in den ett par omgångar som sagt. Jag formade den ena halvan till en limpa och gjorde små baguette-liknande bröd av den andra halvan. 

I utbakat tillstånd fick de stå och jäsa i rumstemperatur ca 4 timmar för att sedan först grädda småbröden i ugnen på 250 grader i ca 10-15 minuter. Sen fick ugnen komma upp i värme ett tag innan jag körde in limpan och med den en halv deciliter kallt vatten och så snabbt igen med ugnsluckan så att ångan stannade för att ge brödet en fin skorpa. 

Efter 10 minuter öppnar jag ugnsluckan för att släppa ut ångan och sänker temperaturen till 230 där den får stå i ytterligare ca 20  minuter. Åter igen så vill jag säga att detta med ugnstermometer är guld värt! Slippa bröd som är degiga eller som blir torra fort då de gräddats för länge.

Så var det klart! Avnjutes gärna med hommus och hemmagroddade groddar!

Fänkål!

Jag är en av dem som gillar rå fänkål. Krispigheten och den lätta lakritssmaken tycker jag förhöjer sallader rejält. Det blir lite mer att tugga men käkmusklerna kan mycket väl få jobba lite extra ibland!

En väldigt enkel sallad som jag gör många olika varianter på under säsong är följande:

Potatis (helst färsk, men jag har inte hittat någon sådan ännu) ca 2-3 per person
Blandsallad
Fänkål, en halv per person typ
Selleri (i liten dos enligt mig, har så extremt stark smak)
Grillade soltorkade tomater i olja
Vårlök
Vita bönor
Frysta sojabönor
Färska kryddor ex. oregano är alltid trevligt!

Som sagt, många varianter kan givetvis göras, allt beror ju på vad som finns i butiken vad som är fint.

Jag kokar potatisen i bitar, sista minuterna häller jag i sojabönorna så de blir varma. Sprinklar lite oliv- eller kallpressad rapsolja över det hela, saltar och pepprar, droppar på lite citron och skedar upp bönorna lite fint i en fänkåls-sked. Har man tur och fänkålen är djup nog så är det väldigt fint att servera dressing eller olja i den lilla skeden!

Att trolla med knäna!

Den senaste tiden har jag varit ganska slö när det gäller att handla mat, något som annars är en av mina favoritsysselsättningar. Jag kan lugnt gå runt nån timme eller mer i affären för att kolla efter nya produkter eller försöka hitta sådant som jag missat. Eftersom jag har ett intresse i hälsa och näringsrik kost så underhåller jag mig gärna med att läsa innehållsförteckningar och näringstabeller på paketen. Jag gillar detta! Det är liksom en liten hobby som kanske blivit lite av en fixidé. Något som är till ganska stor förtret för mina med-handlare!

Jag har dock den senaste tiden haft en hel del att göra och då blir vissa saker lidande. Däribland aktiviteten handla mat. Jag ska försöka bli bättre på att planera upp min vardag men ibland är det svårt då så mycket roligt händer!

I matlagningen gäller då att ta till en hel del kreativitet för att få något på bordet! Med varierande lycka i resultaten kan väl erkännas.

Vi köpte hem Anna Skippers sojastrimlor för ett litet tag sedan och har provat på dem i olika rätter. De är ok, har lite mycket pepparsmak (utan att vara starka märkligt nog) och är lite överdrivet marinerade i sojasås men blandar man upp dem i grytor så borde de funka.

Jag har dock använt dem mest till olika typer av wraps eller "stuvningar" som jag ätit på mackor där sojasås-smaken blir lite väl dominerande. Kanske är varianten som ska likna kyckling bättre. Ska prova dem tids nog.

Vid detta tillfälle fick jag alltså rota lite i kylskåpet och hittade bland annat följande ingredienser:

Dessutom hade jag lite fryst spenat, havregrädde och nämnda sojastrimlor hemma.

Så jag hackade svampen, auberginen och rödlöken, stekte upp dem snabbt, hade i strimlorna, grädden och den frusna spenaten. Lät det hela puttra ett tag och kryddade av med lite muskot, svartpeppar och salt.

Jag väljer att kalla det hela något så fashionabelt som "Grön Gegga på Härligt Hembakat Bröd"

Om det var gott? Jag skulle säga att var helt ok, kanske skulle lämpa sig lite bättre till pasta. Som sagt så tror jag ändå att kyckling-varianten är lite bättre i smaken vad det gäller själva strimlorna!

Ha det gott!

Time for taco!

Taco är ju en given favorit hos de flesta. Det är dessutom vad som är enklast att låta folk bjuda på då det vankas middag hos folk som sällan/aldrig lagar veganskt.

Att alla i dagens läge modifierat begreppet "taco" är i min mening evolutionens rätt. Man tar lite här och man tar lite där och komponerar något nytt. Speciellt då det gäller en maträtt som består av bröd fyllda med småplock. Om det fortfarande är mexikanskt... Tjaaa man använder sig ju av tortilla eller hårda majsbröd och någon typ av salsa med chili så pelarna till ursprungliget är ju kvar!

Jag är inte jätteförtjust i låtsaskött, mest för att jag tycker att allt annat är så fantastiskt gott men många gillar ju sojafärs har jag förstått. Är jag själv gör jag för det mesta taco-kryddade linser.

Jag kryddar oftast själv, då med paprikapulver, cayennepeppar, salt, massa spiskummin, muskotnöt, lökpulver/lök, vitlökspulver/vitlök och chilipulver. Muskoten ska du inte överdosera, ta bara nån nypa, men resten av kryddorna är bara att ösa på. Minst 1-2 tsk av varje krydda!

Sen vill jag gärna ha hommus och mango till mina tacos! Passar enligt mig väldigt bra! En bekant insisterade för länge sen på banan. Jag provade och mango är mycket godare! Jag har rätt, hon har fel. Bara så ni vet.

Jag brukar även steka upp champinjoner med salt och peppar som fyller ut det hela lite extra!

Utöver detta så har jag vanliga ingredienser som paprika, sallad av olika sorter, tomat och rödlök.

Salsan/tacosåsen gör jag ibland själv receptet är då som följer;

1 burk krossade tomater (eller 5-6 st färska om du vill hålla på att skålla och hacka dem själv)
1-2 klyftor vitlök, finhackad
1 gul lök, finhackad
1 röd paprika
1/2 röd chili
1-2 msk tomatpuré
Salt, peppar, möjligen lite tabasco och någon nypa socker

Stek först upp lök, vitlök och chili, ha sen i tomaterna, tomatpurén och den hackade paprikan. Låt koka ihop i 15-20 minuter och tillsätt sen kryddorna och smaka av.

Snabbmatsveckan är härmed slut. ;)

Vårtecken, surdegsbröd!

Så börjar äntligen solen värma! I springorna mellan halsduk och mössa, handske och ärm så kommer solstrålarna åt och kroppen börjar åter producera d-vitamin. För mig är betyder ljuset väldigt mycket. Varje år, varje januari och varje februari, så sjunker jag ner i en dimma av bristande självkänsla, trötthet och en diffus modlöshet. Och varje år, i mars, när ljuset börjar återvända så lättar dimman och världen ter sig åter fantastisk och full av möjligheter! Onekligen gillar jag mars.

En annan som gillar den återvändande värmen är min surdeg! Under vintern så har jag mest låtit brödet jäsa i kylen eftersom värmen i lägenheten är så ojämn och då är det lättare att ha koll på den i kylen. Att kalljäsa bröden dem väldigt smakrika, även om jäsningstiden ändå är så pass lång med surdegsbröd att smakerna kommer fram även vid rumsjäsning. Det går då lite snabbare ca 1 + 4 timmar.

Värmen i lägenheten påverkar jästiden, ju varmare desto snabbare går det. Likaså är min surdeg lite 

ojämn i sin jäseffekt eftersom jag matar den lite på känsla (m.a.o när jag kommer ihåg). Lite av den anledningen samt eftersom jag tycker bröden blir lite för tunga med enbart surdeg så brukar jag använda några gram jäst per deg. I detta recept använde jag faktiskt hela 16 gram för att få dem att fluffa upp ordentligt! Dock valde jag att kalljäsa dem i kylskåpet eftersom vi skulle iväg på middag, så raringarna fick vänta lite längre på att komma in i värmen!

Att starta en surdeg är väldigt lätt, jag fixar ett inlägg om det alldeles snart (även om det kanske vore smartast att BÖRJA med det inlägget, men det är inte lika roligt! Det finns väldigt bra surdegsstarts-råd på Martins blogg)

Så, receptet på detta bröd är:

ca 350 g rågsurdeg (100 g surdegsstart som får vakna över natten eller under ca 8 timmer tillsammans med ca 200 gram vatten och 100 gram rågmjöl. När jag tänker efter så är det nog snarare 180 gram vatten och kanske 100 gram rågmjöl. Beror på surgrunden. Den ska vara något mellan gröt och välling i konsistensen)

Jupp, jag är bra på långa parenteser...

Så, 350 g rågsurdeg som sagt
16 g jäst
500 g rumstempererat vatten
60 g rågmjöl
800 g vetemjöl
130 g hasselnötter
1 msk olja
25-30 g salt

Just, något jag ska påpeka också, när det gäller surdegsbröd så har jag iallafall lyckats mycket bättre med de ekologiska mjölerna. De tycks ha mycket bättre jäsegenskaper.

En degblandare är väldigt skönt att ha. Det är svårt att bearbeta degen för hand såpass att det bildar långa fina gluten trådar då man tar degen mellan fingrarna och drar isär dem. När jag inte hade min maskin så brukade jag bearbeta degen med degkrokarna på elvispen. Det resulterade att jag slet ut maskineriet i vispen på ca ett halvår...

Rosta gärna hasselnötterna i stekpannan lite innan så får de lite mer smak. Bearbeta sedan ihop alla ingredienser UTOM saltet i ca 10-15 min i en degblandare, kör du för hand så håll på så länge du orkar, gärna i 20 min eller mer. Ha i saltet och kör sen lite till.

Täck degen med en bakhandduk och låt den stå i 1 timme. Ös därefter ut degen på ett mjölat bord och baka till två bröd.

Jag har fått en jättefin jäskorg av min söta vän Linnéa så den använder jag till det ena brödet, den andra får jäsa i en djup tallrik som jag lagt ett bakplåtspapper i så den inte fastnar. Täck bröden och när de sen är färdigjästa, ca 4 timmar i rumstemperatur, det dubbla i kylskåpet, så är det bara att vända ut brödet som jäst i korgen på ett bakplåtspapper och det bröd som jäst i tallriken lyfter jag bara i bakplåtspappret den ligger på och flyttar över till plåten. Snitta det ett par gånger för att det ska fortsätta jäsa utan att spricka i ugnen och för att det ska bli lite fint!

Värm upp ugnen till 275 grader, sänk till 250 när du sätter in bröden på mitten slafen. Släng gärna in någon deciliter vatten på en plåt som sitter i understa slafen också så blir skropan härligt tjock och krispig. Lufta ur fukten efter ca 10 minuter och sänk då värmen till 230. Sedan tar det ungefär 20-30 minuter till för brödet att bli klart. Har du en baktermometer (har du inte så införskaffa! Jag älskar att plocka ut brödet för att lyssna om det är klart genom att knacka på undersidan och höra det härliga ihåliga ljudet det då ger ifrån sig, men termometern är otroligt smidig) så plocka ut brödet när innertemperaturen är 98 grader.

Låt brödet svalna på ett galler ett tag innan du skär upp det för att njuta härligheten!

Majo!

Jag har alltid gillat majonäs. När jag fann ut att man kunde göra vegomajo var jag lite nyfiken på hur lik den var ägg-produkten. Jag hittade ett antal recept och körde på det enklaste som jag sedan modifierat lite.

Det förvånade mig hur lätt det var att göra och att smaken, med lite korrigeringar, blev överraskande bra!

Vad du MÅSTE ha för att göra detta är en stavmixer. Jag gillar, för att inte säga ÄLSKAR min stavmixer. Antagligen skulle jag älska den ännu mer om den var lite starkare. Min är på 280 watt vilket funkar för typ hommus och majo. Den klarar exempelvis inte frysta jordgubbar så bra. Inte alls faktiskt. Är du mixerlös och ska inhandla en så rekommenderar jag att lägga ut lite mer pengar och få en som är stark. Det är fantastiskt smidigt om du ska göra en smoothie med frysta bär eller något där du har isbitar i typ lemonad. Det blir väldigt lite disk och säger bara smosch så är det klart!

Majon då, receptet är följande:

1/2 dl sojadryck (gärna den osötade)
ca 2 msk senap
ca 1/2 tsk salt
ca 2 msk vitvinsvinäger (funkar med äppelcidervinäger också)
ca 2 dl rapsolja

Just rapsolja är uppenbarligen viktig märkte jag senast då jag försökte mig på det hela med solrosolja. När jag använde den andra oljan så bands det inte ihop för att bli härligt tjockt och fluffigt utan förblev en rinnig, tråkig, trött, meningslös, blöt, oinspirerande, föraktfull, ja, nästintill OND vätska.

Rätt och fel. Eller egentligen är båda fel eftersom jag lyckats ha icke-ekologiska oljor hemma... =) Så kan det gå.

Häll i allt utom oljan i en hög burk, kör igång stavmixern och tillsätt oljan i en fin stråle medan mixern är igång. Du kommer märka hur mycket olja som behövs. Den tjockar på sig ganska abrupt, något som fascinerade mig otroligt mycket första gången jag gjorde den! Smaka av och tillsätt eventuellt mer av någon av kryddorna om du anser det behövas! Rör då in dem lite försiktigt så inte fluffigheten försvinner!

Passar bra till bland annat smörgåstårtor och hamburgare!

Mmmm.... Hamburgaren ovan är gjord på ett lite modifierat recept på på denna burgare. Det blev en snabbvariant där jag valde att inte fräsa något i förväg. Jag använde mig av lökpulver istället för den finhackade löken och la till lite senap i smeten. Brödet är köpebröd (!), annars brukar jag baka vanliga enkla bullar på vetemjöl och jäst, där jag tillsätter ca en halv deciliter malda, rostade sesamfrön. När bullarna är formade så toppar jag dem med sesamfrön som sig bör!

Ha så skoj!

Uppdaterat 7/4 2011:
Jag provade idag med att göra majon med havredryck vilket gav samma deprimerande resultat som när jag provade med solrosoljan. Med andra ord så tror jag nu åter igen på det som jag läst tidare att bindningen skapas av proteinet i sojan och något magiskt i rapsen ;) Ok, kanske inte magi, men det är den enda kombination som funkat för mig. Så åter igen, RAPSOLJA och SOJADRYCK är de ingredienserna som krävs för att göra tjock, härlig vegomajo! Ha det fint! 

Torntofu, rårisrätblock och svampsås!

Att presentera maten, kanske inte nödvändigtvis med för- och efternamn, men att ge den en chans att få charma dig ska inte underskattas. Det är ett väldigt enkel sätt att få folk att förstå det värde maten faktiskt har. Storkockarna har gjort detta under en lång tid, nu börjar det förvisso gå lite överstyr med kolsyre-frysta ispärlor på en bädd av moln och sidorätten serverad på ett stenröse, men ändå. Med lite mindre hybris så är tanken trevlig och jag ska bli bättre på detta!

Att jag oftast äter i ett gemytligt sällskap av diverse böcker (i mer eller mindre ordnade högar), en dator, eventuellt någon mer levande person, krukväxter, småplock, pennor och diverse närvarande utöver maten på bordet ska inte förnekas. Just därför tycker jag det är väldigt skönt, om än något ovant, att  mellan varven duka upp fint och äta under "ordnade former". Att låta maten vara i fokus.

Det som jag lagat här är alltså marinerad tofu, råris och svampsås. Sås är VÄLDIGT svårt att få snyggt på tallriken, iallafall i den mängden som faktiskt går åt, så tips är varmt välkomna!

Egentligen gillar jag cirklar bättre än kvadrater men vad gör man? Jag tänkte på spelet jenga när jag gjorde tofutornet. Väldigt roligt spel, borde skaffa det. Hursom, ris är väldigt tacksamt att forma på alla möjliga sätt, jag använde en liten rektangulär ugnsform och pressade lätt ihop riset innan jag vände ut rätblocket på tallriken.

Tofu vinner mycket på att marineras. Jag lät de skivade bitarna ligga en timme i en marinad gjord på 0,5 dl rapsolja, 0,75 dl soja och några få droppar liquid smoke, något som du absolut hellre har i för lite av än för mycket. Det blir en märkligt besk smak om man överdoserar.

Som jag tidigare sagt så använder jag oftast Alpros naturella tofu, räkna med ett sådant block till två personer. Se till att all tofu ligger i marinaden, täcks den inte så öka mängden marinad.

Sätt där efter igång råriset, det ska koka i ca 40 minuter och får lite extra smak om du först låter det fräsa i lite olja innan du öser på vattnet. Jag brukar ibland ha i lite buljong också.

Svampen jag använde var en del av höstens trattkantareller, frusen vikt kanske 250 gram? Upptinandet fick ske i stekpannan och min tanke var att lite smak skulle finnas i pannan till tofun. Om tanken blev verklighet är dock svårt att säga.

Den tinade svampen fick sen flytta till en skål och vänta på sin fortsättning medan jag stekte upp tofun. Den marinad som fanns kvar fick hänga med ner i stekpannan! Ett par minuter på varje sida tills de får färg och lite yta.

Därefter så gjorde jag såsen på klassiskt vis genom att tillsätta margarin (kanske 25 gram) i den osköljda stekpannan, vispa i en eller två matskedar vetemjöl och sedan tillsätta vatten tills det blir den tjocklek du önskar. I med kantarellerna, lite sojasås, eventuallt salt och peppar, en liten pressad vitlöksklyfta skadar inte heller! Låt det hela stå och puttra ett tag så kantarellernas smak går ut i såsen. Smaka av och servera på valfritt kreativt eller okreativt sätt!

Lycka till!

Broccoliberg!

Vad gör man när man har ett berg broccoli hemma?

Jag gillar broccoli och jag gillar soppa. Svaret blir således ganska enkelt. Barambarambambambam... Broccolisoppa!

Det enda man bör tänka på här är att inte koka sönder alla fina näringsämnen som finns i broccolin så du låter den bara koka med, eller ångas med, de sista minuterna. Eftersom jag gillar soppor som är lite tjockare så blir det mest att broccolin ligger ovanpå de andra ingredienserna men det funkar fint! De blir mjuka och fina av ångan också. Har ni inte en ångkokare så rekommenderar jag verkligen att gå till närmaste kinaaffär och köpa en, kostar kanske runt en hundring och är väl värt pengen! Mer om ångad mat senare, tillbaka till soppan!

Ingredienserna var då följande:

2 potatisar
2 palsternackor
1 gul lök
ca 300 gram broccoli
7-10 dl vatten? Jag är dålig på det där med mått när det gäller vätskor... så det täcker liksom.
1 burk stora vita bönor
1 buljongtärning
Salt, svartpeppar, en nypa muskotnöt och eventuellt lite soja- eller havregrädde.

Skiva palsternackan, skala och klyfta löken, skär potatisen i bitar. Koka dem i buljongen ca 10-15 minuter innan du har i broccolin som du skurit i mindre bitar, skala den nedre delen först så slipper du trådar i soppan. Mixa allt, ha i de sköjda bönorna, krydda och smaka av.

Nu när det börjar kännas som att våren är påväg (jag är optimist ibland) så tycker jag det är jättehärligt att grodda fröer. Det känns som att man får en tjuvkik på livet som är påväg tillbaka! Krasse är så sjukt fint dessutom, man kan inte bli annat än glad av att se dem växa!

Så dessa fick givetvis toppa soppan och resultatet blev en härlig, näringsgivande boost!

Tada!

Fyllda championer med potatismos och marinerade linser

Jag trodde verkligen jag hade publicerat detta recept tidigare men när jag försökte hitta det för att tipsa min fina syster så insåg jag att det bara var i mitt huvud. Här kommer det då, sjukt goda championer och lite tillbehör! Enjoy!

Fyllda championer, som tillbehör så räcker kanske 3-4 per person, vi hade dem som en ganska stor del av måltiden, som i övrigt bestod av potatismos, marinerade gröna linser och lite överblivet svampfräs, så vi åt kanske 5-6 st var. Självklart så beror det på person, hunger, tidpunkt, geografi, väder, situation, molnens gång på himlen, om en katt jamade vid övergångsstället eller inte, osv, osv. Ni fattar.

För 2 personer:

10-12 stora championer
2 charlottenlökar
Margarin och salt

Sätt ugnen på 200 grader (i varmluftsugn så räcker det med 175), bryt försiktigt bort fötterna på svamparna, lägg hattarna med hålet uppåt i en smord, ugnsäker form. Är de väldigt välvda kan du behöva skära loss lite av toppen för att de ska kunna ligga säkert på plats i formen. Hacka fotbitarna fin-fint. Så smått som möjligt faktiskt. Likaså med charlottenlöken. Fräs sedan hacket i en del margarin eller olja, salta och smaka av.

Salta lite i själva hattarna och fyll dem därefter med det frästa hacket. Försök få i så mycket som möjligt och klicka sen på ca en halv tesked margarin på toppen av varje svamp. In i ugnen och låt de stå där ca 25-30 minuter.

Potatismoset görs genom att putsa potatisarna, skära ner dem i bitar och låta koka tills de nästan går sönder. Häll av det mesta av vattnet, ha i lite soja- eller havremjölk (eller grädde!), margarin, salt och peppar. Mixa eller vispa ihop det hela till önskad konsistens. Börja hellre med lite för lite vätska så det inte blir en soppa av det hela!

De marinerade linserna tillförde lite syra till denna komposition, vilket verkligen satte pricken över i'et. Helst ska de kylas innan de serveras, då hinner smakerna sugas in i linserna ordentligt!

Använd gröna linser, de kokar inte sönder på samma sätt som röda. Koka dem i ca 15-20 minuter, de ska  ha lite tugg kvar i sig. Kan man säga al dente om annat än pasta? Kan man det så ska det ordet in i meningen över. När de fortfarande är varma så tillsätter du en halv hackad rödlök (jag hade 1,5 dl torra linser), en skvätt rapsolja, gärna kallpressad och en lite större skvätt balsamvinäger. I med salt och svartpeppar och låt som sagt gärna stå kallt nån timme eller så. Jag har svårt att uppskatta hur stora dessa skvättar är, men jag tror det rör sig om kanske en fjärdedels deciliter? Skulle nog säga att jag har lite mer balsamvinäger än olja. Så plus, minus. Smaka av är mitt goda (haha) råd!

Ha det gott (jag är ju så fyndig idag!)

Varjedag-burgarna och bästa hommusen

Ett stående inslag i min matlagning är helt klart dessa kidneyböns-burgare. De är inte särskilt avancerade så de går snabbt att laga och de är grymt goda!

Det svåra med vego-burgare är att få dem att bli mer intressanta än brynt gröt eller sönderstekt kalahari-ökensand. Att få in ett tuggmotstånd utan att bli att de blir torra, att få dem saftiga utan att de slutar som en puré på tallriken.

Vad jag kommit fram till är dels att använda bönor som man kokat själv. Just kidney-bönor tycker jag är ganska svåra att få "lagom", därför brukar jag låta dem ha kvar lite tuggmotstånd vilket då gör att de lämpar sig ypperligt för dessa burgare! Annars kan du även använda dig av en del hela ingredienser som gröna ärtor och majskorn. Även grovt hackade nötter eller grovriven morot gör burgarna lite roligare än när allt är en söndermixad massa.

Ja, så till receptet! För ca 4-6 burgare vilket då räcker till 2-3 personer gäller följande:

ca 300 g kidneybönor, kokade (jag kokar alltid upp ett helt paket och fryser in det som jag inte använder där och då, skönt att slippa förbereda ett dygn innan man ska laga maten!)
1 finhackad gul lök
1 finhackad vitlöksklyfta
1-2 msk tomatpure
ca 1 tsk sambal oelek
paprikapulver, en tsk kanske?
0,5-1,5 dl vetemjöl
rapsolja till stekningen
Salt, peppar och lite grönsaksbuljong
En skvätt sojasås

Börja med att fräsa lök och vitlök i lite olja, ha sedan i paprikapulvret, sambalen och tomatpuren och låt steka ihop nån minut. Mosa under tiden kidneybönorna i en skål men puréa dem som sagt inte. Tillsätt sedan fräset och de övriga ingredienserna. Ha i vetemjölet sist, ta såpass mycket att du kan forma burgarna utan att de faller sönder när du steker dem, men undvik en torr stabbig deg. Prova gärna att steka en liten mini-burgare först och smaka av om du har den konsistens du önskar.

Stek i ganska mycket olja, vill man ha lite krispigare yta så kan man panera dem i vetemjöl, ströbröd eller sesamfrön.

Jag äter dem ofta till klyftpotatis (här hade jag lyxat till med några jordärtskockor också) med en klick hommus till. Potatisen är bara att klyfta, häll på lite olivolja, strö över havssalt och svartpeppar, låta stå i ugnen på 200-225 grader i 20-30 minuter.

Min hommus gör jag på en burk konserverade kikärtor, ca 0,5 dl olivolja, ungefär lika mycket vatten,  0,5-1 tsk salt, 1-2 vitlöksklyftor och om det finns  tahini hemma så i med ca en matsked sådant! Mixa allt till en jämn smet, smaka av och njut till ALLT! Supergott pålägg och tillbehör till så gott som alla maträtter! Mums!